Våren har kommit, hett efterlängtad av de flesta efter den långa ihärdiga vintern.

Vi är framme vid 1 maj.

Valfrihet är ett vår tids modeord, ett ord som andas självständighet och självbestämmande.

Ett vackert ord tycker jag som det dessvärre har gått inflation i.

Alliansen pläderar hårt för valfrihet i sjukvården, äldrevården, skola och förskola.

Men valfrihet för vem då undrar jag?

Och valfrihet på vilket sätt då?

I äldrevården ska det finnas kommersiella utförare anser alliansen, det ska nämligen höja kvaliteten om de olika aktörerna konkurrerar med varandra. Tanken är alltså att den som kommer i åtnjutande av en aktörs service vänder sig till en annan aktör om denne inte är nöjd.

 

Så när Märta 87 år och med en allt gravare demens de sista fem åren inte är nöjd med den service och vård hon får så byter hon demensboende – självklart! Eller….?

 

När Nisse 75 år inte vill ha en kommersiell aktör som sköter om honom och det i hans kommun inte finns någon kommunal hemtjänst – ja då flyttar han såklart till en annan kommun – givetvis! Eller….?

 

Vi ska heller inte glömma de människor som är under 65 år – de finns många av dem som får vård och omsorg av kommersiella vård/omsorgsbolag via hemtjänst.

 

Vi kan ta Markus 31 år som har en svår funktionsnedsättning i både kropp och hjärna – när han är missnöjd så byter han såklart bolag direkt – eller?

 

Exemplen ovan kan fortsätta i en strid ström – kontentan är ändå att människor som är i behov av stöd, vård och omsorg, som har svårt att föra sin egen talan, som kanske är helt beroende av hjälp ska

1. kunna göra aktiva, genomtänkta val och beslut
2. förväntas kunna säga ifrån när de inte är nöjda – fast man kanske inte ens kan säga om middagen smakade bra….

 

Sverige är ett rikt land, även om vår allmänna välfärd har blivit avsevärt sämre de sista åren.

Sveriges framgång i välfärd är beroende på framförallt tre saker, en aktiv fackförening, stark solidaritetskänsla och en ekonomi som varit oförändrat stark i flera decennier.

 

Men även Sverige fick känna på den ekonomiska nedgång som drog över världen i början på 90-talet och där någonstans började individualismen göra ett allt starkare intrång i såväl politik som ekonomi.

 

Konsekvenserna ser vi nu – borta är insikten om att tillsammans är vi starkare än var och en för sig. Borta är kunskapen och förståelsen för att solidariteten gav oss den starkaste välfärden i världen.

 

 

Det är dags att styra Sverige och världen mot en framtid som ger oss alla plats och som ger konkurrensen och kapitalismen en spark där bak.

Leve solidariteten!  Leve socialismen!

Uppdaterades: 21 feb 2023