Vad är hållbart?

I Sala ekokommun är det självklart att vi ska arbeta för att bygga ett samhälle som är ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbart. Men hur gör vi det?
Mycket har redan gjorts. Vi är faktiskt på god väg att ställa om till ett hållbart samhälle. Jag tänker då framför allt på våra gemensamma ansträngningar för att bygga upp retursystem för sopor, för att köpa ekologiskt odlade bananer, kaffe och ekologisk mjölk, för att elda med förnyelsebara bränslen i våra värmeverk (flis, pellets, havre etc.).

För många av oss har den nya ”hållbara” livsstilen blivit så naturlig att vi tar den för given. Men hur står det till egentligen? Kommer våra insatser bland nästan 22.000 salabor att räcka för att för att vi skall klara av målen om myllrande våtmarker och biologisk mångfald i naturen? Kommer vi att kunna stoppa utvecklingen mot framtida översvämningar och naturkatastrofer? Kommer vi att kunna säga att vi lever på ”vår bit av jorden” utan att inkränkta på framtida generationers behov eller möjligheter?

Första frågan: arbetar vi för det ekologiskt hållbara samhället?

Svaret är definitivt nej! Jo, visst ser vi problemen och nödvändigheten av att ställa om till ett verkligt hållbart samhälle. Men åtgärderna är för klena och det går för långsamt.! Småfåglarna minskar i antal, kräftorna dör, bina dör, fästingarna breder ut sig, häggen är invaderad av ohyra o.s.v. Naturen är i obalans! Vi läser alla tecknen i skyn men vi reagerar med prat och mediabrus i stället för i praktisk handling.

Hur är det då med det socialt hållbara samhället. Ligger det inom räckhåll? Personligen tror jag att min barndoms somrar på 1950-talet var så nära detta drömsamhälle som man kan komma. Tanten i tobaksaffären hade 2-öres kola och 25-öres glass att sälja. Hon såg alla kunderna och hade alltid en stund över för en pratstund. Vi grabbar hade all tid i världen för att spela kula, leka Ivanhoe eller bygga kojor i skogen. Solen sken lagom varmt från en klarblå himmel. Skjorts och gympadojor räckte som klädsel och ingen jag kände var mobbad. Erki hette en jämnårig kille från Finland. Han var vår hjälte för att han kunde allt om hur man hanterar verktyg. Den andra invandraren heste Coste och var duktig på att spela fotboll.

1950-talet – det socialt hållbara samhället?

Mina småsyskon lekte ensamma i sandlådan. Mamma hade uppsikt över dem från höghusets fönster på tredje våningen. Bilarna var få och körde behagligt sakta. Cykelhjälm hade vi inte hört talas om. På kvällen läste vi böcker eller lyssnade på pappa när han berättade om indianer eller resan på en bananbåt till amerika.

Var denna idyll det socialt uthålliga samhället? Nej uppenbarligen inte!
Det var ett samhälle som ej går i repris! Vi måste bygga någonting nytt, ett samhälle där vi samarbetar, visar tolerans och har förståelse för att alla inte är högpresterande supermänniskor.

Tredje frågan: det ekonomiskt hållbara samhället?

Är vi på väg mot ekonomisk balans och trygghet? Nej absolut inte! Vi är alla objekt på den globala kapitalmarknaden. Vi är utbytbara konsumenter. Många av oss är inte ens producenter. Om det krisar har vi inte grundläggande trygghet i form av besparingar eller försäkringar som täcker alla svårigheter. Sjukförsäkringen och A-kassan har uppenbara brister, den framtida pensionen är beroende av mina medvetna val på den globala aktiemarknaden o.s.v.

Vilka förändringar är nödvändiga för att vi skall ha reserver att ta till om det krisar? Det krävs en radikal omläggning av den ekonomiska politiken. Alla ska ha jobb! Kommuner och landsting måste få statliga pengar så att de kan producera alla de tjänster och den hjälp vi behöver och när vi behöver den! Alla ska ha hjälp!

Nu har jag tråklat in mig ordentligt i ett resonemang som är svårt att se slutet på. Men det finns en lösning. Det finns ett sätt att knyta upp hela det här kåseriet så att det faktiskt håller ihop och bildar en helhet. Har jag kanske skapat det hållbara kåseriet? I så fall har vi redan börjat bygga det hållbara samhället!

Slutsats: jag har skrivit ned ett hållbart resonemang!

Jo, så här är det: Om vi samarbetar mer och är toleranta mot oliktänkande, då kan vi komma överens om att skapa jobb och de välfärdstjänster som alla behöver förr eller senare. Då får vi en ekonomisk hållbarhet som är nödvändig för att vi på allvar skall kunna ta itu med omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle!
Då bygger vi en framtid som vi kan vara stolta över!

Jag hade alltså fel! Jag kan lägga all min pessimism åt sidan. Det går att bygga ett hållbart samhälle! Det här kåseriet är bevis nog på att det går! V.S.B.

Ta en banan till! – men den ska vara KRAV-märkt!

Börje Svensson, ordf.
Vänsterpartiet Sala
Tel. 070-5423437

Kommentera