LASSE HAR ORDET:
Finansminister Anders Borg och moderaternas partisekreterare Per Schlingmann skriver om kvinnors löner på Aftonbladets debattsida. Artikeln ska ses som ett svar på den artikelserie tidningen haft om kvinnors låga löner. Analysen överraskar med en ovanligt insiktsfull problemformulering men förslagen är både förutsägbara och bakåtsträvande. Debattörerna skriver bland annat:
”Politiken har en viktig uppgift att bryta kvinnors strukturella underordning.”
Jag är inte ett dugg ironisk eller raljant när jag säger att det är bra att de formulerar sig på det sättet. Det tyder på en feministisk insikt som jag inte tidigare sett personer ur den moderata ledningen ge uttryck för. Nästa steg är att komma med lösningar som bidrar till att bryta underordningen. Men då är det plötslig slut på insikten och gammal moderat skåpmat levereras återigen. Som vanligt är det skattelättnader som ska frälsa oss. Man vill gå vidare med jobbavdraget för att som de skriver ”ge fler kvinnor incitament som gör att det lönar sig att gå från heltid till deltid”
Kanske är det inte avsikten men det låter lite grann som att kvinnor nog har sig själva att skylla för låga löner och dåliga arbetsvillkor. Förklaringen bör istället sökas i mäns bristande ansvar för hemarbetet och arbetsgivarnas sätt att organisera arbetet. Att kvinnor fortfarande bär huvudansvaret för det obetalda arbetet innebär att även så kallat frivilligt deltidsarbete i praktiken tvingas fram. Till detta kommer det faktum att många arbetsgivare inte förmår organisera arbetet så att heltid är det normala. Detta gäller förstås bara kvinnligt dominerade arbetsplatser. Inom mansdominerade yrken är heltid en självklarhet. Vänsterpartiet tog innan valet fram ett lagförslag om rätten till heltid. Det förslaget slängde högeralliansen i papperskorgen. Varför?
Ett nytt så kallat jobbavdrag kommer knappast att bidra till att bryta kvinnors strukturella underordning. Det räcker med att analysera hur de genomförda skattesänkningarna fördelats. Skattesänkningarna har i högre grad gått till män än till kvinnor och sextio procent av jobbavdraget har tillfallit den rikaste tredjedelen av befolkningen och den består förstås inte av de lågavlönade kvinnor man nu säger sig vilja värna. Och vore det inte bättre att arbeta för rättvisa löner? Även här hade vi många förslag som högeralliansen inte velat kännas vid.
Moderaterna har lägre väljarstöd bland kvinnor än bland män. De har förstås ett behov av att förbättra sin jämställdhetsimage. Men så länge man inte ställer krav som utmanar mäns privilegier eller arbetsgivarnas rätt att konsekvent undervärdera kvinnors arbete så räcker inte moderaternas feministiska insikt ända fram.
Lasse Ohly