Kalle Larsson
Kamrater och mötesdeltagare,
När vi samlas idag är vi inte ensamma. Vi står idag i samma led som dom som före oss krävde 8 timmars arbetsdag och lagstadgad rätt till semester. Vi följer i spåren dom som före oss kämpade för rösträtten och för högre löner åt de arbetande. När vi, idag den första maj, samlas står, skuldra mot skuldra med oss, de som före oss marscherade i Ådalen, de som ordnade storstrejker och de som slogs mot fascismen. Bland oss syns idag alla de kvinnor som genom historien krävt rätten till egen försörjning och rätten till sin egen kropp.
När vi samlas idag, på
arbetarrörelsens internationella högtidsdag, är vi dom.
Vi tar strid för vår rätt och
vår värdighet, i hela landet och runt hela denna värld.
Samman sluter vi oss idag, i
gemensam styrka.
Leve den internationella
solidariteten!
Länge leve 1 maj!
Kamrater,
Varför har till exempel Britt-Marie
och Pablo kommit hit idag? Kanske för att de är förbannade på Fredrik
Reinfeldt? I så fall har de kommit rätt. Pablo har kanske svårt ekonomiskt när
avgiften till a-kassan chockhöjts? Är han förbannat på att han, trots att han
efter flykten från paramilitärerna i Colombia vet hur viktigt det är med
solidaritet, helt enkelt kanske inte har råd att vara kvar i facket längre?
Och hon, är hon kanske här för att
hon fått nej till förlängd sjukpenning trots den där axeln som slets ut vid
sorteringsbandet på posten för snart fem år sedan? För att handläggaren på
försäkringskassan hade fått order om att minska på antalet sjukskrivna, men
inte pengar nog att skaffa fram en rehabiliteringsplan för återgång till arbete
och därför tvingar henne till förtidspension? Är hon orolig för hur hon skall
kunna klara sig på 64% av inkomsten?
Du skall veta Pablo, att du är inte
ensam. Vi har genomskådat a-kassebluffen, att det inte ger ett enda nytt jobb
utan bara handlar om att minska fackföreningarnas styrka. Precis som det där
skitsnacket om att facket skulle vara översittare sådär i allmänhet. Vi vet att
det är genom att gå samman som arbetare kan vinna, och det vet arbetsgivarna
och högeralliansen också. Det är därför de bluffar, ljuger och bedrar. Men vårt
budskap idag är; ni är genomskådade!
Ja, vi har genomskådat dom,
Britt-Marie. För vi vet att det ger inte heller ett enda nytt jobb att jaga
sjukskrivna med blåslampa och sänkt ersättning om det inte finns några jobb.
Det gör istället att den som ställts utanför, pressats bort från de allt
snabbare snurrande hjulen i nyliberalismen tombola, också görs till skyldig
till sin situation. Visste ni att det idag jobbar 600 personer bara på
försäkringskassan med uppgift att jaga det man kallar fuskare? 600 personer som
på heltid skall jaga alla dessa ofantliga mängder människor som påstås utnyttja
systemen och "leva på bidrag" de inte har rätt till – det måste väl ändå vara
en riktigt lönsam affär för staten? Nej, för syftet var aldrig det utan att
skylla sjukdom och arbetsoförmåga på sjukskrivna och bereda vägen för större
systemförändringar av vår gemensamma välfärd. Faktum är att fuskjägarna inte
ens har hittat tillräckligt mycket fusk för att ens dra in till sina egna
löner! Kanske de skulle ta en tur till regeringskansliet, och i så fall inte
bara för att jaga in obetalda TV-licenser, utan för att avslöja hela fuskbygget
och åtala ministrar på löpande band för att de lever på bidrag de får för alla
falska löften?
Vi säger idag;
Återställ a-kassan! Sluta jaga de
sjukskrivna och arbetslösa! Ge oss rätten till arbete!
Byt regering – byt politik!
Kamrater,
vi är
vårdbiträdet Yvonne i Angered som vill att hennes dotter ska tjäna lika mycket
som hennes son, och vi är Sara i Umeå som vill kunna röra sig fritt i sin stad
och sitt hem utan att riskera misshandel och övergrepp. För trots snart
hundra år i kamp för kvinnors rättigheter och tio år som feministiskt parti är
vi långt ifrån nöjda. I Sverige misshandlas varje år ett femtiotal kvinnor till
döds av sin partner. I Sverige köper män kvinnors kroppar för en halv miljard
kronor, sexualiseringen av det offentliga rummet ökar och kvinnor utsätts – i
Sverige – dagligen för våldtäkter. Idag förs runt 800 000 kvinnor och barn
in i EU för att exploateras i sexindustrin. Men kom ihåg att sexindustrin inte
skulle överleva om det inte fanns någon efterfrågan. Kvinnor skulle inte bli
slagna om det inte fanns män som slog.
Länge nog har
lågavlönade kvinnor fått stå tillbaka för slipsbeklädda mäns fallskärmar.
Därför ser vi Handels avtal med ett genombrott för kvinnors löner som en
början. Fick vi bestämma skulle tio miljarder kronor avsättas för att höja
kvinnors löner i kommuner och landsting. Vi vägrar acceptera att det skall ta
hundra år till. Det är dags nu att sluta sätta lön efter kön, dags nu för höjda
kvinnolöner! Vi kräver rättvisa!
Kamrater,
Nånstans i landet, vid ett av våra
möten, sitter idag Åsa och Bengt och lyssnar på ett tal. Kanske dricker de
kaffe och missar ett och annat slagord när tankarna far iväg till det barn de
snart skall få, och till samtalet framför TV:n igår kväll. De vill båda ta
gemensamt ansvar för den kommande lilla Johannes eller Maria, men det är
fortfarande ekonomisk mest lönsamt att det är Åsa som tar nästan alla månaderna
hemma. Inte minst eftersom det är deras andra barn, och hon missade den där
befordran som hon skulle ha kunnat få om inte varit mammaledig för några år
sen. Det är bland annat för Bengt och Åsa som vi kräver en individualiserad
föräldraförsäkring och det är tillsammans vi kräver en kortare arbetstid. Vi
har insett att om jämställdhet skall bli möjlig måste vi få ett slut på att
barn för mannen bara är en fritidssysselsättning, det måste bli möjligt att
dela både på föräldraförsäkringen och på arbetena. Det, om något, skulle också
ge oss tid att leva.
Kamrater och
antirasister,
låt det stå
klart att vi aldrig kommer att acceptera att Folkpartiet smygrasisterna eller
Reinfeldts nymoderatertillåts vrida
debatten i främlingsfientlig riktning. Tvärtom är det vår uppgift att bekämpa
diskriminering och utestängning. Många bland oss vet hur det känns att söka
femtio jobb utan att bli kallad till en enda intervju och det är så många bland
oss som misstänkliggörs för att inte vilja lära sig språket, när man tvingas
fly från sitt hemland. Det är i våra bostadsområden Säpo knackar dörr och vi
som misstänkliggörs för att innerst inne vara terrorister när vi slåss för alla
folks frihet och hela världens fred.
Vi är också dom som överallt tar striden mot den mer öppna
rasismen. Vi gör det för Jonas, som
blivit misshandlad för att han älskar en annan man, och vi gör det för Yasine
som rasisterna vill slänga ur landet, tillbaka till förtryck och förföljelse.Nu vädrar Sverigedemokraterna ny luft, vattnade
som dom blivit av etablerade partiers och mediers draghjälp. Vi vet att
rasismen inte försvinner bara för att vi vänder den ryggen, utan måste
bekämpas. Vi står beredda och vi tar debatten varje dag. På gator och torg, på
skolor och arbetsplatser. Vi har avgett ett löfte; inte ett rasistiskt möte
utan motstånd. Vi tar striden – rasismen skall krossas!
Mötesdeltagare,
jag tror jag såg Jörgen skymta
förbi förut. Han som jobbar extra i kassan på Konsum för att ha råd med
studierna. Det är för honom, och alla andra studenter som inte bara kämpar med
studierna utan också med att få ihop pengar till hyran, som vi driver kravet på
höjda studiemedel. Visst räcker de 300 kronor vi drev igenom för ett år sedan
till fler paket nudlar men 1200 kronor ytterligare är vad som krävs för att vi
skall återställa studiemedlen till det värde de hade år 1990! Sen går vi
vidare, inte minst för Stinas skull. Hennes föräldrar är båda LO-arbetare och
har alltid haft svårt för det där med att vara skyldig nån pengar. Därför
föreslår vänsterpartiet i vår senaste budget att bidragsdelen i studiemedlet
höjs. Vi har aldrig trott på att en skomakare måste bli vid sin läst, eller att
den som inte lyckas har sig själv att skylla. Därför bekämpar vi den borgerliga
regeringens kunskapsfientliga skola. De vill återinföra den gamla klasskolan
genom att skapa återvändsgränder och förstöra självförtroendet för
arbetarungar, genom kadaverdisciplin och genom att bara eliten skall ha rätten
till kunskap.
Vi vet att kunskap är makt, och vi
säger idag – makten åt folket!
Kamrater,
En sak är ganska säkert. Bernard
von Knacken är nog inte här idag. Han sitter nog där i mångmiljonvillan i
Djursholm med utsikt från sin groggveranda – skurad av det mycket hushållsnära
hembiträdet. Han kan med högerregeringens budget se fram emot nästan 300 000
kronor mer till hushållet nästa år. Det är det borgarnas rövarpolitik går ut
på. Mer åt de redan mätta. För samtidigt går Parvin nästan 3000 kronor back på
regeringen politik, arbetslös som hon varit från och till det senaste året och
fackligt ansluten. Parvin är nog här idag, för att tillsammans med oss slåss
för sin rätt. Det är det som är hjärtat, det vår kamp går ut på.
Kamrater,
Sänd idag också en tanke till
Wendy. Hon har tagit ställning för ett internationellt samarbete byggt på
rättvisa, solidaritet och frihet – inte på underkastelse eller utsugning av
fattiga. När hon röstade nej till EU-konstitutionen i Holland var hon en av dom
som stoppade utvecklingen av en ny militär supermakt i Europa Tillfälligt. Inte
för att vi hukar oss i bänkarna precis, men nu laddar dom om. Förra veckan hade
statsministern bjudit in sina kollegor i högeralliansen och socialdemokraternas
nya partiledare Mona Sahlin till samtal om hur man kan pressa igenom den
EU-konstitution som Europas folk redan sagt nej till. De över 30 procent som är
kritiska till hela projektet EU och det svenska medlemskapet hade inga
representanter på plats, för vi var inte ens inbjudna.
Så, kamrater och EU-motståndare, vi står inför nya
strider. EU-konstitutionen måste förkastas. Den öppnar för stora kliv i
överstatlig riktning – för en ytterligare urholkning av demokratin. Vi ser hur
bit efter bit nu faller på plats i mönstret när kartan över Europas förenta
stater med gemensam militär och en enda utrikespolitik växer fram. Vi ser hur
mursten fogas till mursten i bygget av fästning Europa, som stänger ute
människor på flykt för sina liv. Konstitutionen
talar klarspråk. Den ekonomiska politiken ska samordnas utifrån principerna om
ohämmad konkurrens och marknadsliberalism, och denna politik ska omfattas av en
gemensam valuta, euron, vars huvudmål är att garantera prisstabilitet, inte
full sysselsättning. Regeringen och
socialdemokraterna önskar inget undantag från detta, trots att svenska folket
har röstat nej till euron. Kamrater, de försöker låtsas som om
EMU-folkomröstningen aldrig ägt rum. Visst förstår vi att de vill glömma den
förkrossande seger som folket vann över eliten, men vi låter dom inte glömma.
Vi tar strid för att utveckla och fördjupa demokratin, för att ge vanligt folk
mer makt över sina liv. Vi säger idag – Sverige blir aldrig medlem i EMU! Vi
kräver idag: Folkomrösta om EU-konstitutionen!
Kamrater,
Där, mitt ibland oss, står Berivan.
Hon är kurd och en av dom över fyra miljoner människor som befinner sig på
flykt undan USA:s olagliga krig i Irak. Hon har färdats långt. Hon vet att 95 %
av dom som flytt fortfarande är kvar i mellanöstern och hälften inne i Irak.
Hennes barndomsvän dog i Halabja av Saddam Husseins gas. Ett kort tag hoppades
hon kanske att det skulle bli bättre när USA kom, men det blev bara värre. Och
värre. Den erfarenheten delar hon med Jawad från Afghanistan och Mohammed från
Somalia som också fått skåda att USA:s frihet stavas blod, bomber och
bestyckning. De, precis som vi andra som är här idag, vill inte leva i en värld
där USA är världspolis. En sådan värld är en brutal värld, en osäker värld, en
värld där godtycke och vapenmakt övertrumfar frihet och rättvisa.
Tillsammans säger vi idag: Inget
svenskt stöd till kriget! USA ut ur Irak och Afghanistan!
Kamrater,
Bland oss finns idag också Samir.
Han som växte upp i ett flyktingläger på Västbanken i Palestina. Hans
släktingar bor fortfarande kvar på Västbanken, och den mur som Israel nu bygger
kommer att göra deras by och 91 andra till enklaver, till bantustaner efter
mönster från apartheids Sydafrika, när den 73 mil långa muren stulit nästan
hälften av Västbanken. Muren byggs för att stänga in, skära av, och förstöra
för vanliga människor i Palestina.
Samirs släktingar och alla de människor som lever under ockupationen
känner av den dagligen. Många säger att det inte är helikopteranfallen och
raiderna som är värst. Det är de ständiga trakasserierna som man utsätts för i
vardagen. Israeliska militärer som söker igenom skolbarnens ryggsäckar.
Ambulanser som stoppas precis lagom lång tid för att det ska vara för sent när
man väl kommer fram till sjukhuset. Olivlundarna som huggs ned så att bara
stubbarna står kvar. Militären som kapar vatten och avloppsledningar. Så kan
ingen leva, och ändå gör palestinierna det varje dag. Tänk er själva att åka
till jobbet på morgonen och inte veta om huset står kvar när ni kommer hem.
Tänk att behöva tala om för era barn att inte gå förbi några militärposteringar
på vägen till skolan för att de inte ska bli skjutna av främmande soldater.
Kamrater,
Årets 1 maj-insamling går därför
till kampanjen "Stoppa muren". Vi samlar in pengar därför att Samirs släktingar
skal kunna få en vardag att leva i, för att Israels ockupation måste avbrytas,
för att varje militärpostering måste dras tillbaka. Vi ger av våra pengar för
att Samir en gång skall kunna återvända till ett liv i frihet.
Riv muren nu!
Länge leve ett fritt Palestina!
Kamrater,
Vi är många, många fler än så. Vi är de jordlösa i
Brasilien och dom som blivit av med jobben i Karesuando. Vi skriver
budgetmotioner i riksdagen, slåss i kommunfullmäktige för att utveckla
välfärden och samlar in namn på skolan för feministiskt självförsvar. Vi lever
i en värld av brutal fattigdom och bottenlös nöd, men också en värld av
oändligt överflöd och rikedom. Vi lever i ett land som är rikare än någonsin,
men där det fortfarande går att se i munnen vilken klass man tillhör. Därför är
vi dom som vet att en annan värld och ett annat Sverige är möjligt. Därför är
vi dom som vet att socialismen är nödvändig. Se det som ett löfte, eller om du
vill, som ett hot, Fredrik Reinfeldt. För vi är också dom som kommer att ge dig
en valförlust 2010.
Byt regering –
byt politik!
Leve socialismen
och länge leve 1 maj!
Kalle Larsson, partistyrelse- och
riksdagsledamot vänsterpartiet,
Talade ordet gäller