Insändare
Jag har visserligen varit storstadsbo under drygt ett år, men jag följer med vad som händer i Västmanland, och framförallt Sala, så mycket jag bara kan. Ibland har jag blivit glad och ibland har jag blivit orolig av att läsa artiklarna och insändarsidorna i Sala Allehanda. De nummer jag fått tag i och läst senast har väckt en hel del tankar.
I SA
debatt 13/2 går det att läsa om borgarnas och mp: s försvar för de förändringar
de genomför i sjukvården, som de påstår: För en tryggare framtid. Jag vet inte
om jag ska ta de undertecknade politikerna och debatt inlägget på allvar. De menar att de haft en öppen process där
citat "medborgare, organisationer och anställda inom vården har haft stora
möjligheter att ge sin syn…" Om det är så att politikerna och utredande
tjänstemän lyssnat på människor så kan de i slutändan i sitt förslag inte ha
lagt någon vikt vid folkets åsikter.
Detta bekräftas då jag bläddra några blad till sista sidan i samma
nummer (13/2-08). Här kan jag nämligen läsa vidare om sjukvården i länet. "Två
chefer till slutar i protest" I denna artikel går det att läsa att en av de
avgående cheferna upplever att man inte kan leva upp till vare sig vårdgarantin
eller bibehålla patientsäkerheten. I denna artikel kan jag inte hitta minsta
spår av att någon beslutsfattare över huvud taget lyssnar på varken anställda
eller vårdtagare. Jag kan inte hitta något av den trygghet i den framtida
vården som det står så vackert om i debatt inlägget några sidor tidigare.
Efter att ha läst debatt artikel
som är undertecknad av Edlund, Källberg, Andersson, Nordén, Norström och Wihman
så funderar jag verkligen om dessa politiker vet vad de pratar om. Om de har
varit ute i verksamheten, om de personligen lyssnat till anställda i
landstinget Västmanland, om de själva varit vårdtagare i den offentliga vården.
Kan det vara så att de inte räknar operationssjukvården som något vi kommer att
ha behov av framöver? Det är den enda förklaringen jag kan se utan att vara mer
insatt i debatten. Hela deras debattinlägg känns som ett hån mot alla
västmanlänningar och även mot mig som politiskt aktiv. Hur ska jag kunna stå
upp som politiker och försöka få människor att få ett ökat förtroende för politiken
som en del i demokratin? Hur ska jag kunna få människor att tro på den
offentliga sektorn och en trygg sjukvård för alla, när den nedmonteras så
effektivt av ovannämnda?
Jag längtar efter 1 maj då jag återigen kommer att vara skriven i Sala,
när jag återigen kommer att vara Västmanlänning. Jag brinner för Sala kommun
och vårt län, men jag ser inte fram emot att kämpa emot det politikerförakt som
landstingets borgerliga politiker tillsammans med Västerås miljöpartister så
effektivt ser till att skapa. Däremot så kommer det inte bli några svårigheter
att få gehör för en annan landstingspolitik nu när medborgarna med sina egna
ögon får se vad den borgerliga valpropagandan får för konsekvenser.
Beatrice Björkskog (V)