(Först publicerad i VLT 17 mars

Tankar om bonus.

Det är inte girigheten jag har något emot. Givet att vi ska använda mina spar- och pensionspengar spekulativt ser jag gärna att den som gör det är girig, också på mina vägnar då. (Tyvärr visar ju en vetenskaplig utvärdering att just bonussystem inte gynnar långsiktig tillväxt.)

Nej, problemet är ett annat.
Banker och försäkringsbolag är precis som politiken en förtroendebransch.
Förtroendet kan inte enbart leva på gamla meriter, furstliga lokaler
eller glassigt layoutade delårsrapporter. Självklart spelar dessa
ingen roll alls jämfört med de människor av kött och blod som ska sköta
den dagliga verksamheten och den ledning som med klokskap och omdöme
ska leda mot de mer långsiktiga målen. Förutsättningar för det
senare torde vara att man både är nutidsorienterad om läget, men också
har omdöme att dra slutsatser av det.

Och det är här jag börjar
bli riktigt orolig. Vi har som samhälle och som individer lagt många
ägg i de korgar som banker och försäkringsbolag har. Dessa korgar hålls
fram av personer som nu häpet tittar fram under blonda luggar och över
strama slipsknutar när deras svindlande affärer avslöjas. Svindel,
inte i betydelsen olaglig utan sådant som ger oss andra yrsel. Resten
av svenska folket är liksom medvetna att vi befinner oss i en
finansiell kris. Vi tror oss förstå att denna kris är skapad av just
banker och kreditinstitut och att vi nu vänligen ombeds garantera
summor av en storlek där vi inte ens skönjer slutet på raden av alla
nollor. (Och då är ändå ledningen av bankerna inte med i den raden.)
Varje dag oroar sig tusentals människor för sin framtid på grund av
allt detta. Men det verkar inte dessa personer riktigt ha noterat. För
annars skulle man väl vare sig vilja belöna sina misslyckanden eller
kunna ha mage att göra så? Det är i så fall illa.

Men det kan också vara värre
än så. De kanske har noterat krisen, i alla fall i förbigående, men
man anser inte att den rör dem. Dvs, de som varit med om att skapa
krisen lever i en helt egen värld med unika regler. Därav förvåningen
när man tillfälligtvis upprättar en kontakt med planeten jorden och människorna
där.

Alltså; det är inte den
bottenlösa girigheten som oroar; det är den totala bristen på
verklighetsförankring och omdöme som är riktigt bekymmersam. Den
girige är alltid fattig – även i anden.

Stig Henriksson

Uppdaterades: 21 feb 2023