Högeralliansen vill förändra utbildningspolitiken. Med major Björklund i spetsen duggar förslagen tätt om mer disciplin, fler betyg i allt lägre åldrar, mer prov och hårdare tag. Allt tal om elevdemokrati och elevers rättigheter avfärdas som flum.
|
Men det mest förskräckande med Anslagen till vuxenutbildningen skärs De sammantagna konsekvenserna Lars Ohly |
Kamrater och mötesdeltagare,
När vi samlas idag är vi inte ensamma. Vi står idag i samma led som dom som före oss krävde 8 timmars arbetsdag och lagstadgad rätt till semester. Vi följer i spåren dom som före oss kämpade för rösträtten och för högre löner åt de arbetande. När vi, idag den första maj, samlas står, skuldra mot skuldra med oss, de som före oss marscherade i Ådalen, de som ordnade storstrejker och de som slogs mot fascismen. Bland oss syns idag alla de kvinnor som genom historien krävt rätten till egen försörjning och rätten till sin egen kropp.
När vi samlas idag, på
arbetarrörelsens internationella högtidsdag, är vi dom.
Vi tar strid för vår rätt och
vår värdighet, i hela landet och runt hela denna värld.
Samman sluter vi oss idag, i
gemensam styrka.
Leve den internationella
solidariteten!
Länge leve 1 maj!
Kamrater,
Varför har till exempel Britt-Marie
och Pablo kommit hit idag? Kanske för att de är förbannade på Fredrik
Reinfeldt? I så fall har de kommit rätt. Pablo har kanske svårt ekonomiskt när
avgiften till a-kassan chockhöjts? Är han förbannat på att han, trots att han
efter flykten från paramilitärerna i Colombia vet hur viktigt det är med
solidaritet, helt enkelt kanske inte har råd att vara kvar i facket längre?
Och hon, är hon kanske här för att
hon fått nej till förlängd sjukpenning trots den där axeln som slets ut vid
sorteringsbandet på posten för snart fem år sedan? För att handläggaren på
försäkringskassan hade fått order om att minska på antalet sjukskrivna, men
inte pengar nog att skaffa fram en rehabiliteringsplan för återgång till arbete
och därför tvingar henne till förtidspension? Är hon orolig för hur hon skall
kunna klara sig på 64% av inkomsten?
Du skall veta Pablo, att du är inte
ensam. Vi har genomskådat a-kassebluffen, att det inte ger ett enda nytt jobb
utan bara handlar om att minska fackföreningarnas styrka. Precis som det där
skitsnacket om att facket skulle vara översittare sådär i allmänhet. Vi vet att
det är genom att gå samman som arbetare kan vinna, och det vet arbetsgivarna
och högeralliansen också. Det är därför de bluffar, ljuger och bedrar. Men vårt
budskap idag är; ni är genomskådade!
Ja, vi har genomskådat dom,
Britt-Marie. För vi vet att det ger inte heller ett enda nytt jobb att jaga
sjukskrivna med blåslampa och sänkt ersättning om det inte finns några jobb.
Det gör istället att den som ställts utanför, pressats bort från de allt
snabbare snurrande hjulen i nyliberalismen tombola, också görs till skyldig
till sin situation. Visste ni att det idag jobbar 600 personer bara på
försäkringskassan med uppgift att jaga det man kallar fuskare? 600 personer som
på heltid skall jaga alla dessa ofantliga mängder människor som påstås utnyttja
systemen och "leva på bidrag" de inte har rätt till – det måste väl ändå vara
en riktigt lönsam affär för staten? Nej, för syftet var aldrig det utan att
skylla sjukdom och arbetsoförmåga på sjukskrivna och bereda vägen för större
systemförändringar av vår gemensamma välfärd. Faktum är att fuskjägarna inte
ens har hittat tillräckligt mycket fusk för att ens dra in till sina egna
löner! Kanske de skulle ta en tur till regeringskansliet, och i så fall inte
bara för att jaga in obetalda TV-licenser, utan för att avslöja hela fuskbygget
och åtala ministrar på löpande band för att de lever på bidrag de får för alla
falska löften?
Vi säger idag;
Återställ a-kassan! Sluta jaga de
sjukskrivna och arbetslösa! Ge oss rätten till arbete!
Byt regering – byt politik!
Kamrater,
vi är
vårdbiträdet Yvonne i Angered som vill att hennes dotter ska tjäna lika mycket
som hennes son, och vi är Sara i Umeå som vill kunna röra sig fritt i sin stad
och sitt hem utan att riskera misshandel och övergrepp. För trots snart
hundra år i kamp för kvinnors rättigheter och tio år som feministiskt parti är
vi långt ifrån nöjda. I Sverige misshandlas varje år ett femtiotal kvinnor till
döds av sin partner. I Sverige köper män kvinnors kroppar för en halv miljard
kronor, sexualiseringen av det offentliga rummet ökar och kvinnor utsätts – i
Sverige – dagligen för våldtäkter. Idag förs runt 800 000 kvinnor och barn
in i EU för att exploateras i sexindustrin. Men kom ihåg att sexindustrin inte
skulle överleva om det inte fanns någon efterfrågan. Kvinnor skulle inte bli
slagna om det inte fanns män som slog.
Länge nog har
lågavlönade kvinnor fått stå tillbaka för slipsbeklädda mäns fallskärmar.
Därför ser vi Handels avtal med ett genombrott för kvinnors löner som en
början. Fick vi bestämma skulle tio miljarder kronor avsättas för att höja
kvinnors löner i kommuner och landsting. Vi vägrar acceptera att det skall ta
hundra år till. Det är dags nu att sluta sätta lön efter kön, dags nu för höjda
kvinnolöner! Vi kräver rättvisa!
Kamrater,
Nånstans i landet, vid ett av våra
möten, sitter idag Åsa och Bengt och lyssnar på ett tal. Kanske dricker de
kaffe och missar ett och annat slagord när tankarna far iväg till det barn de
snart skall få, och till samtalet framför TV:n igår kväll. De vill båda ta
gemensamt ansvar för den kommande lilla Johannes eller Maria, men det är
fortfarande ekonomisk mest lönsamt att det är Åsa som tar nästan alla månaderna
hemma. Inte minst eftersom det är deras andra barn, och hon missade den där
befordran som hon skulle ha kunnat få om inte varit mammaledig för några år
sen. Det är bland annat för Bengt och Åsa som vi kräver en individualiserad
föräldraförsäkring och det är tillsammans vi kräver en kortare arbetstid. Vi
har insett att om jämställdhet skall bli möjlig måste vi få ett slut på att
barn för mannen bara är en fritidssysselsättning, det måste bli möjligt att
dela både på föräldraförsäkringen och på arbetena. Det, om något, skulle också
ge oss tid att leva.
Kamrater och
antirasister,
låt det stå
klart att vi aldrig kommer att acceptera att Folkpartiet smygrasisterna eller
Reinfeldts nymoderatertillåts vrida
debatten i främlingsfientlig riktning. Tvärtom är det vår uppgift att bekämpa
diskriminering och utestängning. Många bland oss vet hur det känns att söka
femtio jobb utan att bli kallad till en enda intervju och det är så många bland
oss som misstänkliggörs för att inte vilja lära sig språket, när man tvingas
fly från sitt hemland. Det är i våra bostadsområden Säpo knackar dörr och vi
som misstänkliggörs för att innerst inne vara terrorister när vi slåss för alla
folks frihet och hela världens fred.
Vi är också dom som överallt tar striden mot den mer öppna
rasismen. Vi gör det för Jonas, som
blivit misshandlad för att han älskar en annan man, och vi gör det för Yasine
som rasisterna vill slänga ur landet, tillbaka till förtryck och förföljelse.Nu vädrar Sverigedemokraterna ny luft, vattnade
som dom blivit av etablerade partiers och mediers draghjälp. Vi vet att
rasismen inte försvinner bara för att vi vänder den ryggen, utan måste
bekämpas. Vi står beredda och vi tar debatten varje dag. På gator och torg, på
skolor och arbetsplatser. Vi har avgett ett löfte; inte ett rasistiskt möte
utan motstånd. Vi tar striden – rasismen skall krossas!
Mötesdeltagare,
jag tror jag såg Jörgen skymta
förbi förut. Han som jobbar extra i kassan på Konsum för att ha råd med
studierna. Det är för honom, och alla andra studenter som inte bara kämpar med
studierna utan också med att få ihop pengar till hyran, som vi driver kravet på
höjda studiemedel. Visst räcker de 300 kronor vi drev igenom för ett år sedan
till fler paket nudlar men 1200 kronor ytterligare är vad som krävs för att vi
skall återställa studiemedlen till det värde de hade år 1990! Sen går vi
vidare, inte minst för Stinas skull. Hennes föräldrar är båda LO-arbetare och
har alltid haft svårt för det där med att vara skyldig nån pengar. Därför
föreslår vänsterpartiet i vår senaste budget att bidragsdelen i studiemedlet
höjs. Vi har aldrig trott på att en skomakare måste bli vid sin läst, eller att
den som inte lyckas har sig själv att skylla. Därför bekämpar vi den borgerliga
regeringens kunskapsfientliga skola. De vill återinföra den gamla klasskolan
genom att skapa återvändsgränder och förstöra självförtroendet för
arbetarungar, genom kadaverdisciplin och genom att bara eliten skall ha rätten
till kunskap.
Vi vet att kunskap är makt, och vi
säger idag – makten åt folket!
Kamrater,
En sak är ganska säkert. Bernard
von Knacken är nog inte här idag. Han sitter nog där i mångmiljonvillan i
Djursholm med utsikt från sin groggveranda – skurad av det mycket hushållsnära
hembiträdet. Han kan med högerregeringens budget se fram emot nästan 300 000
kronor mer till hushållet nästa år. Det är det borgarnas rövarpolitik går ut
på. Mer åt de redan mätta. För samtidigt går Parvin nästan 3000 kronor back på
regeringen politik, arbetslös som hon varit från och till det senaste året och
fackligt ansluten. Parvin är nog här idag, för att tillsammans med oss slåss
för sin rätt. Det är det som är hjärtat, det vår kamp går ut på.
Kamrater,
Sänd idag också en tanke till
Wendy. Hon har tagit ställning för ett internationellt samarbete byggt på
rättvisa, solidaritet och frihet – inte på underkastelse eller utsugning av
fattiga. När hon röstade nej till EU-konstitutionen i Holland var hon en av dom
som stoppade utvecklingen av en ny militär supermakt i Europa Tillfälligt. Inte
för att vi hukar oss i bänkarna precis, men nu laddar dom om. Förra veckan hade
statsministern bjudit in sina kollegor i högeralliansen och socialdemokraternas
nya partiledare Mona Sahlin till samtal om hur man kan pressa igenom den
EU-konstitution som Europas folk redan sagt nej till. De över 30 procent som är
kritiska till hela projektet EU och det svenska medlemskapet hade inga
representanter på plats, för vi var inte ens inbjudna.
Så, kamrater och EU-motståndare, vi står inför nya
strider. EU-konstitutionen måste förkastas. Den öppnar för stora kliv i
överstatlig riktning – för en ytterligare urholkning av demokratin. Vi ser hur
bit efter bit nu faller på plats i mönstret när kartan över Europas förenta
stater med gemensam militär och en enda utrikespolitik växer fram. Vi ser hur
mursten fogas till mursten i bygget av fästning Europa, som stänger ute
människor på flykt för sina liv. Konstitutionen
talar klarspråk. Den ekonomiska politiken ska samordnas utifrån principerna om
ohämmad konkurrens och marknadsliberalism, och denna politik ska omfattas av en
gemensam valuta, euron, vars huvudmål är att garantera prisstabilitet, inte
full sysselsättning. Regeringen och
socialdemokraterna önskar inget undantag från detta, trots att svenska folket
har röstat nej till euron. Kamrater, de försöker låtsas som om
EMU-folkomröstningen aldrig ägt rum. Visst förstår vi att de vill glömma den
förkrossande seger som folket vann över eliten, men vi låter dom inte glömma.
Vi tar strid för att utveckla och fördjupa demokratin, för att ge vanligt folk
mer makt över sina liv. Vi säger idag – Sverige blir aldrig medlem i EMU! Vi
kräver idag: Folkomrösta om EU-konstitutionen!
Kamrater,
Där, mitt ibland oss, står Berivan.
Hon är kurd och en av dom över fyra miljoner människor som befinner sig på
flykt undan USA:s olagliga krig i Irak. Hon har färdats långt. Hon vet att 95 %
av dom som flytt fortfarande är kvar i mellanöstern och hälften inne i Irak.
Hennes barndomsvän dog i Halabja av Saddam Husseins gas. Ett kort tag hoppades
hon kanske att det skulle bli bättre när USA kom, men det blev bara värre. Och
värre. Den erfarenheten delar hon med Jawad från Afghanistan och Mohammed från
Somalia som också fått skåda att USA:s frihet stavas blod, bomber och
bestyckning. De, precis som vi andra som är här idag, vill inte leva i en värld
där USA är världspolis. En sådan värld är en brutal värld, en osäker värld, en
värld där godtycke och vapenmakt övertrumfar frihet och rättvisa.
Tillsammans säger vi idag: Inget
svenskt stöd till kriget! USA ut ur Irak och Afghanistan!
Kamrater,
Bland oss finns idag också Samir.
Han som växte upp i ett flyktingläger på Västbanken i Palestina. Hans
släktingar bor fortfarande kvar på Västbanken, och den mur som Israel nu bygger
kommer att göra deras by och 91 andra till enklaver, till bantustaner efter
mönster från apartheids Sydafrika, när den 73 mil långa muren stulit nästan
hälften av Västbanken. Muren byggs för att stänga in, skära av, och förstöra
för vanliga människor i Palestina.
Samirs släktingar och alla de människor som lever under ockupationen
känner av den dagligen. Många säger att det inte är helikopteranfallen och
raiderna som är värst. Det är de ständiga trakasserierna som man utsätts för i
vardagen. Israeliska militärer som söker igenom skolbarnens ryggsäckar.
Ambulanser som stoppas precis lagom lång tid för att det ska vara för sent när
man väl kommer fram till sjukhuset. Olivlundarna som huggs ned så att bara
stubbarna står kvar. Militären som kapar vatten och avloppsledningar. Så kan
ingen leva, och ändå gör palestinierna det varje dag. Tänk er själva att åka
till jobbet på morgonen och inte veta om huset står kvar när ni kommer hem.
Tänk att behöva tala om för era barn att inte gå förbi några militärposteringar
på vägen till skolan för att de inte ska bli skjutna av främmande soldater.
Kamrater,
Årets 1 maj-insamling går därför
till kampanjen "Stoppa muren". Vi samlar in pengar därför att Samirs släktingar
skal kunna få en vardag att leva i, för att Israels ockupation måste avbrytas,
för att varje militärpostering måste dras tillbaka. Vi ger av våra pengar för
att Samir en gång skall kunna återvända till ett liv i frihet.
Riv muren nu!
Länge leve ett fritt Palestina!
Kamrater,
Vi är många, många fler än så. Vi är de jordlösa i
Brasilien och dom som blivit av med jobben i Karesuando. Vi skriver
budgetmotioner i riksdagen, slåss i kommunfullmäktige för att utveckla
välfärden och samlar in namn på skolan för feministiskt självförsvar. Vi lever
i en värld av brutal fattigdom och bottenlös nöd, men också en värld av
oändligt överflöd och rikedom. Vi lever i ett land som är rikare än någonsin,
men där det fortfarande går att se i munnen vilken klass man tillhör. Därför är
vi dom som vet att en annan värld och ett annat Sverige är möjligt. Därför är
vi dom som vet att socialismen är nödvändig. Se det som ett löfte, eller om du
vill, som ett hot, Fredrik Reinfeldt. För vi är också dom som kommer att ge dig
en valförlust 2010.
Byt regering –
byt politik!
Leve socialismen
och länge leve 1 maj!
Kalle Larsson, partistyrelse- och
riksdagsledamot vänsterpartiet,
Talade ordet gäller
I år har Vänsterpartiets 1:a maj insamling gått till organisationen ”Stop the Wall”
Vi är glada att insamlingen gav hela 700 kr. som går till arbetet att stoppa muren
Läs gärna mer på www.stopthewall.org.
Murfakta:
1 miljon palestinier beräknas påverkas direkt negativt av murbygget
När muren är klar kommer den att de facto ha annekterat 47% av västbanken
Murens dragning gör att den kommer att isolera 92 palestinska byar och städer, och däreigenom skapa ghetton liknande bantustans
Muren kommer att bli 730 km lång
Sala kommun har inte bara gjort en Gyllene kalv på samma sätt som Israels folk gjorde i sin vandring i öknen, vilket slutade med att de sedan fick vandra i öknen i 40 år. Sala kommun har inte bara gjutit en gyllene kalv . Man har även skapat flera husgudar.
Två av dessa husgudar är Vd Urban bäckström och chefsekonom
Stefan Fölster från Svenskt näringsliv som har flyttat in i Sala kommun och
sitter som husgudar och styr Kommunstyrelsens ordförande Carola Gunnarsson (C)
och Hans Eljansbo (M) beslut tillsammans med den borgerliga majoriteten i
kommunen.
Kommunfullmäktige har nyligen tagit fram ett
Näringslivsprogram där ett av huvudmålen är att följa vad Svensk Näringsliv
vill. Samma Svenskt näringsliv som helt rättmätigt kritiserat Socialdemokratin
av att styras av LO-förbunden.
– Vänsterpartiet är det enda partiet som styrs och
företräder den lilla människan
I detta näringslivsprogram vill Sala kommun klättra på
Svenskt näringslivs rankinglista över näringslivsklimatet i Sveriges kommuner.
Målsättningen är att vara blad de 50 bästa kommunerna i landet år 2010. Idag
ligger Sala på 273 av 290 kommuner.
Vad är det då som krävs för att man skall klättra på denna
lista. Jo det är att man har:
Det är inte några faktiska mål som gör om man klättrar på
listan eller inte utan det är en jämförelse mellan kommunerna. Sänker man
kommunalskatten mer i andra kommer än vad man gör i Sala så sjunker vi på
skalan oavsett om vi sänkt skatten. Detta gäller även arbetslösheten mm.
Vad innebär bl.a. låg kommunalskatt.
Samtidigt minskar regeringen bidragen till kommunerna för
vuxnas lärande så blir det inte bättre.
Västerpartiet har sedan begynnelsen drivit frågor som är bra
för människorna som bor och lever i samhället till skillnad mot den borgerliga
majoriteten – som inte bara strävar utan ivrigt förespråkar skillnader mellan
de välbesuttna och de som har det sämre.
Sala kommun la ut städningen på ett privat företag. Blev det
bättre? Nej, naturligtvis inte.
Det finns inget egenvärde i att saker skall drivas privat.
Det är ju ändå människor som skall utföra arbetet.
Att saker på kort tid kan uppfattas som bättre med privat
drift är att man genom indirekta hot om lönesänkning och andra minskningar av
de kollektivavtalsregler som svenskt näringsliv driver på.
Som exempel på regeringens sjuka politik är:
När karensdagen infördes sjönk sjuktalen oerhört kraftigt
för att sedan slå tillbaka med full kraft, vilket innebar att långtids
sjukskrivningarna ökade. Det man nu håller på är att man försöker minska
sjuktalen igen genom att försämra de ekonomiska ersättningarna. Sjuktalen
kommer helt naturligt att minska nu men kommer återigen att öka med stora
ekonomiska klyftor.
Att man i detta Näringslivsprogram även så flagrant bara
lägger tyngdpunkten på företagen och deras möjligheter att styra och påverka
skolans elever och studenter är något som inte normalt finns i samhället. Till
arbetsmarknadens parter brukar normalt räknas vara förutom arbetsgivarna även
de fackliga organisationerna. Detta finns inte tillstymmelsen av i huvudmålen i
näringslivsprogrammet. Jag kan inte se annat att denna markering måste ligga i
Sala kommuns inriktning då man operativt visat att förhandlingar med de
fackliga organisationerna inte anses som prioriterat.
Genom sig flathet och feghet stödde Socialdemokraterna i
Sala den blågröna majoriteten i Kommunstyrelsen och gick emot vänsterpartiet i
våra krav att de olika fackliga organisationerna skulle ha inträde i skolan
Jag finner det ypperligt anmärkningsvärt att
Socialdemokratin i detta centrala näringslivsprogram fjärmat sig från de
grundläggande värderingar avseende den fackliga verksamheten som de tidigare
ansett som på gränsen till heliga.
Att Svenskt näringsliv gör olika rankinglistor ligger helt
naturligt i deras målsättning. Att sedan Sala kommun skall underordna sig denna
rankinglista och göra den som sin egen är däremot anmärkningsvärt. Svenskt
näringsliv skriver på sin hemsida avseende lokalt företagsklimat "Det är ett
prioriterat område för Svenskt Näringsliv och sannolikt för landets olika
kommunledningar"
Sala kommun som anser sig vilja vara "Den gode arbetsgivaren"
och att arbetaren skall vara värd sin lön. Här styr även Svenskt näringsliv. De
skriver på sin hemsida " ORIMLIGA KRAV.
Det är inte satsningen på kvinnor i låglöneyrken som är problemet, utan de
generellt mycket höga lönekraven från den fackliga sidan, menar Jan-Peter Duker
på Svenskt Näringsliv."
Samtidigt som lönehöjningarna i Sala kommun rör sig om ca 3
% så får kommunens högsta tjänsteman 14 %. Hur är detta moraliskt möjligt?
Det man nu ivrigt diskuterar och beslutat i
kommunfullmäktige är ett sk. Kallbadhus som skall uppföras vid Mån Ols. Det
handlar inte om det man normalt kallar kallbadhus, dvs en byggnad där man kan
bada i. Detta gäller enbart omklädesrum som skall byggas. Dessa skulle sedan
byggas runt bryggan som leder ut mot den ordinarie bryggan. Detta innebär att
omklädesrummen skall ligga mellan bryggan där alla badar, då med fr.a. barn och
den strand där föräldrar sitter och solar.
Att man av nostalgiska skäl kan åsidosätta
säkerhetstänkandet finner jag kriminellt. Vi från Vänsterpartiet motsätter oss
att man bygger omklädesrum som genom sin placering gör badandet till en
säkerhetsrisk.
Detta med att tillåta byggandet av dessa omklädningsrum är
bara ett exempel på en aktiv lobbyistverksamhet. Jag är övertygad om att
barnfamiljerna i Sala hellre vill att pengarna läggs på att göra Måns Ols mer
barnvänligt.
Vi har inte råd i Sala att bara av nostalgiska skäl bygga in
en uppenbar riskfaktor, där personer kan utan att andra reagerar skada sig till
och med få sätta sitt liv till för att några få av nostalgiska skäl vill driva
genom denna byggnad.
Vi tycker däremot att en upprustning av Måns Ols är på sin
plats. T.o.m. bygga nya omklädesrum, dock inte på föreslagen plats.
Lägg ner de befintliga förslaget. Satsa istället på något av
evighetsvärde.
Man undrar även lite stillsamt om socialdemokratin kommer
trots ökande sympatier få egen majoritet vid valet 2010. Detta är inte troligt
när väljarna förstår att de har samma inriktning i Sala som Göran Persson hade.
"Vi är i oss själva tillräckliga". Detta har visat sig vara förödande. Vi från
Vänsterpartiet har försökt i egenskap av oppositionsparti försökt hitta
samarbetsformer för att få genom en bra politik som gagnar Salas innevånare.
Genom socialdemokraternas agerande att utestänga oss från möten där vi skulle
kunna göras gemensamma för att öka slagstyrkan mot den inhumana politik som den
blågröna majoriteten i fullmäktige har.
Vi i Vänsterpartiet tycker att man agerar felaktigt och
O-professionellt inom skolan här i Sala kommun. Det kan tyckas att man gör rätt
prioriteringar när man satsar på specialistpedagoger för att hjälpa barn med
särskilda behov. Samtidigt tar man bort de personliga assistenterna för dessa
barn. Det är klart en missriktad satsning som kan synas bra, men för dessa barn
är det inte det De behöver fr.a. en nära person som kan stötta dem, men även i
vissa fall skydda dem. Specialistpedagoger behövs också, men inte till detta
pris.
Detta vet jag av egen erfarenhet eftersom jag själv har ett
barn med handikapp och har särskilda behov. Fråga istället föräldrarna till
dessa barn vad de behöver.
Vi i Vänsterpartiet vill även ha tillbaka den verksamhet i
Sala som visat sig inte bara vara till stor glädje utan även som
prioriteringsdelegationen som riksdagen sa tillhörde prioriteringsklass I, för
flera år sedan. Ett hospice som på ett professionellt sätt arbetade med
personer i livets slutskede.
Ledningen för Vård- och omsorgen i Sala anser att Sala inte
skall ha några särlösningar till skillnad mot var riksdagens prioriteringsdelegation
tyckte.
Vård- och omsorgsnämnden säger istället att man skall
utnyttja den personliga kompetensen man har för att sprida den till all
personal som arbetar i kommun. Har man gjort detta då? Nej, trots att man har
haft flera år på sig.
Vi tycker att Salas invånare är värda att få den allra bästa
vård – speciellt som kompetensen redan finns för detta. Återinrätta ett
hospice!
Detta gäller även med personer som idag finns på våra
särskilda boenden med ett utåtagerande beteende
Vi i Vänsterpartiet vill att ett sådant boende framskapas.
En röst till på Vänsterpartiet kan alltid göra skillnad.
Detta upptäckte Socialdemokraterna när den politiska majoriteten övergick till
borgerlig drift i förförra valet. Vid höstens val använde de ivrigt denna
slogan EN röst till. Nu klarar inte socialdemokraterna att höra sanningen utan
att känna sig stötta.
Nu tror jag mig vara rätt övertygad om att vandringen i
Salas öken inte kommer att vara 40 år utan knappt 4, då vi inte bara har en ny
regering utan en klar socialistisk majoritet i Sala. Vi i Vänsterpartiet
tillber inga gyllene kalvar utan försöker med stor drivkraft följa det som är
bra för människorna här i Sala
Sven Viklund
Oppositionsledare för Vänsterpartiet i Sala
Tal, musik och prisutdelning. Summa summarum blev det en lyckad tillställning med ett 60-tal åhörare som tagit sig till Stadsparken för att fira 1:a maj.
Eftermiddagen inleddes med att Börje, ordförande i Salas partiförening hälsade alla välkomna och förste talare ut var Sven Viklund, nytillträdd oppositionsledare.
Svens tal kommer vi att lägga ut som en egen artikel här på hemsidan.
Läs gärna den.
För den musikaliska underhållningen stod Håkan Persson med ackompanjatör som sjöng allt från Sven-Ingvars till Piaf.
Tove Fraurud, före detta Ordförande för Ung Vänster och numera Morgongåvabo, talade på ett personligt och engagerande sätt om vikten av att försöka skapa ett samhälle för alla, ett samhälle som vi vill lämna över till våra barn.
I år utdelades vårt kultur-sociala pris till Frida Lantz och Rebecca Jansson som startat Café House i Sala, en mötesplats för ungdomar. Priset som i år bestod av en väv, av textilkonstnärinnan Margita Thörnström och 500 kr. vardera delades ut av Börje. Väven berättade Margita föreställde ett vattenfall i Älvkarleby.
Sista talare för dagen var Kalle Larsson, riksdagsledamot och ledamot av partistyrelsen. Han höll ett inspirerande tal som tog upp internationelal likväl som nationella frågor. Kalles tal var en uppmaning till oss alla att aktivera oss och forsätta kampen för en rättvis fördelning och internationell solidaritet.
Efter att ha blivit "uppeldade" av Kalle så avslutades eftermiddagen med Internationalen med Joachim Nordlund som försångare.
Vi tackar er som kom och firade 1:a maj med oss och hoppas att vi ses igen, ni är alltid välkomna till oss, ju fler vi är desto starkare blir vi.
Svårt med traditioner.
Skälla på borgarna för att de för en borgerlig politik verkar lite poänglöst.
Prisa det egna partiet utan vank och brist – känns trist.
Gå igenom alla politikområden och flertalet länder på jorden blir som melodikryssets snabbgenomgång…
Så inte skälla på regeringen.
Inte festtal till partiets alltid korrekta politik.
Och vad återstår då?
Ja, vi kan ju alltid
återvända till historien; en sådan här dag ett sådant här år. I
år om 2,5 vecka så är det 90 år sedan partiet till vänster om
Socialdemokraterna bildades.
Då som nu rasade kriget. Då i Europa – idag i Irak och Afghanistan.
Då som nu leddes Sverige av en högerregering; Hammarsköld har bytts
ut mot Reinfeldt.
Då som nu marscherade arbetarna ut från verkstäder och fabriker och
krävde krafttag mot livsmedelsbristen… Nej, där spricker jämförelsen
något – men det skrivs i alla fall upprörda insändare av
oppositionens riksdagsledamöter. Så lite kamp är det allt, om än
ganska ställföreträdande.
Vad hände 1917?
Jo t ex var Dan Andersson
kolumnist på Ny Tid i Göteborg, under pseudonymen
Black Jim, till våren 1918 och hann också med att förlova sig med
småskollärarinnan Olga Turesson i Gonäs.
Och i Grängesberg bröt
man 970.000 ton malm .
Och söndagen 13 januari 1917 hade Svenska
Gruvindustriarbetareförbundets avd 33 möte som öppnades av ordf O W
Andersson medan Claes Kåberg skrev protokollet. Och inte var den allt
mer revolutionära situationen i Ryssland som stod i fokus. Nej, det var
den bordlagda frågan om ersättning till kassören som var det enda
egentliga beslutsärendet.
Och i Ryssland var det alltså
halvtidspaus mellan ryska revolutionen del 1 som störtade tsarväldet
och ryska revolutionen del 2 som störtade landet och så småningom
imperiet i olycka. I april reste Lenin genom krigets Europa och
passerade Stockholm 12-13 april. En månad senare konstituerade sig ett
nytt parti, Sveriges Vänstersocialdemokratiska parti. Och det var ett
parti vars tillkomst präglade dess grundsatser. Dessa var präglade av
freds- och nedrustningsiver och för demokrati, respekt för
meningsmotståndare "plikten att hysa en obrottslig aktning för
andras övertygelser." Men också av revolutionsiver och förakt för
parlamentariska kompromisser.
Således ett blandat
arv som på gott och på ont inte är skingrat ens i våra dagar. Jag
brukar säga att några av de bästa människor jag lärt känna i livet
har varit organiserade inom vårt parti – men också några av de
värsta…!
Till de bästa jag
träffat är Hans Andersson, Stensbo, Ludvika och vi sänder honom en
tanke som gjort så mycket och tänkt så mycket och sagt så mycket
klokt
"…ett
stänk av färg helt lusteligt
när det var fest på jorden
Nu tonas många visor ned
Tyst klingande cymbaler
Och våren kommer fort på sned
Bland alla sjukjournaler…"
Nåväl; Enligt G B
Shaw så lär vi oss av historien att man inget kan lära av historien. Santiago
Carillo, en av den sk eurokommunismens fäder sade en gång
eftersinnande att alldeles för mycket tid hade ödslats på att i varje
huvudstad försöka räkna ut vilken byggnad som där motsvarade
Vinterpalatset. Hur svårt det ändå är visar Carillos resultat. Om
hans gärning efter Francos död när partiet efter 40 år åter kunde
verka legalt sade man; Carillo lyckades med det Franco misslyckades med
under 40 år – nämligen att utplåna partiet.
Men i alla fall; med
historien som något slags resonansbotten vill jag se framåt.
Om nu inte
hungerdemonstranterna lämnar verkstäder och fabriker. Det är ju
ganska tomt på barrikaderna om vi ens kan hitta några. En nutida
arbetarförfattare skrev ungefär så här: "Nej, min själ vi står
inte längre på barrikaderna. Vi ligger på dem. Och läser ’Vi
Bilägare’ "
Så är läget hopplöst? Är det kanske bäst att den politiska
vänstern ger upp, ställer in betalningarna och satsar på att odla sin
kål och friköpa sin hyreslägenhet i väntan på den stora
depressionen eller rent av klimathotets förverkligande?
Nej, jag kommer
från en kommun där Vänsterpartiet har stöd av 58,4% av medborgarna.
Jag tror det finns mycket man kan, ska och rent av måste göra.
Naturligtvis också göra upp med. Göra upp med allt som de här 90
årens ofta bittra historia visat vara ofruktbart och rent av farligt
att kånka omkring på.
Bort med all
partiteori grundat på en förment vetenskaplig syn! Bort med den därav
följande felsynen om att finns "en korrekt linje" att upptäcka
när det handlar om en fungerande politik att uppfinna och uppfinna igen
när omständigheterna skiftat. Bort med allt förakt för en av
mänsklighetens största framsteg; den parlamentariska demokratins
förmåga att via förhandlingar, kompromisser och hänsynstaganden
lösa konflikter på fredligt sätt.
Hur var det våra föregångare sade då, i maj 1917: "plikten
att hysa en obrottslig aktning för andras övertygelser." Och kan det
tilläggas, särskilt dem som jag inte delar.
För vänsterns
grundläggande värderingar duger och behövs även för att vi ska ha
en framtid!
Rättvisa mellan oss
som finns på jorden idag oavsett om vi finns i Ludvika eller i Luanda
– solidaritet med dem som ska befolka framtiden. Och man kan aldrig
vinna en tävling utan träning. Därför måste rättvisan och
solidariteten växlas in varje dag i vår vardagliga politik och sikta
på formandet av en berättelse om framtiden, men också präglas av hur
vi uppträder själva. Allt enligt Gandhis princip: Du måste vara den
förändring du önskar se i världen. Du
måste vara den förändring du önskar se i världen…
Vi måste i vardagen
i vårt dagliga kommunalgrå arbete i kommuner och överallt där vi
är, både lära oss mer och samtidigt visa att "vi sitter här och
duger."
Tävlingen är inget
revolutionärt sprinterlopp i form av ett stormangrepp mot
Vinterpalatsets murar – nej det är ett maratonlopp med insikten om
att människors förtroende tar lång tid att bygga upp – men bara ett
ögonblick för att förlora.
Så jag hade tänkt
sluta där jag började; med revolutionsåret 1917 då det
vänstersocialdemokratiska partiet bildades. Vid kongressens inledning
13 maj lästes en dikt upp, skriven av poeten Ragnar Jändel:
Men, nej, det är bara lite för bombastiskt med strofer som
"Väl
mött kamrater, som komma ur bragdernas brinnande år
ni alla som stritt för och siat om en upprorets
rensande vår
Väl mött till de eniga kämparnas ting – ett ting där det är oss
fritt
Att giva det svarta sitt rätta namn och kalla
det vita för vitt."
Nej, jag väljer
istället en bit av en annan dikt som också skrevs 1917 om än med en
för dagen olämplig titel (även om nordanvinden blåser kall idag);
Julvisa i finnmarken av Dan Andersson:
För
den hårdaste skaren och bittraste vinden
för det fattiga folket som slåss för sitt bröd,
för dem som i armod bli hårda om kinden –
för dukade bord och för slädar vid grinden,
för sårfyllda kroppar och läkande död.
Försonta
och glada i stjärnans timma
vi glömma att jorden blev bräddad av hat.
Vi resa oss upp under stjärnor som glimma –
omkring oss de heligas natt vi förnimma –
för dem och för jorden, för himlen och oss
våra stop vi höja, kamrat.
Arbetet för ett bättre samhälle i en rättvis värld fortsätter. Som
på trots fortsätter vi. Vi ger oss inte. Vi börjar om, Vi finns ju
kvar. Vi finns ju kvar. Leve 1 maj!
Stig
Henriksson, 1 maj 2007
"Om ni matar människorna med revolutionära slagord lyssnar de
idag, imorgon och i övermorgon, men den fjärde dagen säger de: Åt
helvete med er!"
Nikita S. Chrusjtjov