Skip to main content

Lena Olsson:

Beatrice Ask vill göra det möjligt att tvångstesta barn under 15 år som misstänks ha använt narkotika. Vänsterpartiets Lena Olsson menar att detta inte är att ta itu med problemen.

 – Regeringen vill ha ny lagstiftning, men sen då? kommenterar Lena Olsson, ledamot i justitieutskottet. Om man nu hittar någon drogpositiv, hur ska man kunna ge honom eller henne stöd med tanke på hur eftersatt missbruksvården är idag?

Det är redan idag möjligt att ta drogtester på barn under 15 år, men endast efter föräldrarnas tillåtelse. Olsson tycker detta är tillräckligt och är rädd att regeringens förslag bara leder till att barn stämplas som kriminella.

– Om man misstänker att ett barn har drogproblem ska man försöka hjälpa honom eller henne oavsett vad ett drogtest visar. Vi måste lyssna till professionen, till exempel på Maria Ungdom, som säger att drogtester inte är en säker eller enkel metod för att konstatera drogproblem. Samhället måste ta sitt ansvar på andra sätt än

Josefin Brink:

Vi kan stå inför ett genombrott för jämställda löner. Kvinnodominerade Handels tar upp kampen om att få bli löneledande och köra över den gamla gubbiga traditionen i lönebildningen.

 

    

 

– Vinner Handels den här striden har ett stort steg tagits i riktning mot en lönebildning som på sikt kan bryta den strukturella könsdiskrimineringen. Inte konstigt att Svensk Näringsliv grips av panik, kommenterar Josefin Brink, ledamot i riksdagens arbetsmarknadsutskott.

 

– Alltför länge har industrin haft ställning som löneledande i avtalsförhandlingarna, vilket gjort det omöjligt för de kvinnodominerade förbunden att komma ikapp. Att Handels, och faktiskt även handelsarbetsgivarna, enats om högre löneökningar än industrin är ett historiskt genombrott – om de lyckas.

Men än är ingenting klart. Handelsanställdas förbund, vars medlemmar till 70 procent består av kvinnor, hade i lördags ett avtal klart med sin motpart Svensk handel. Ett avtal som ger högre lönelyft än det som avtalats för industrin. Helt i linje med den satsning på jämställdhet som LO enats om.

Då händer det märkliga att Svenskt Näringsliv går in och förbjuder ett av sina medlemsförbund att underteckna ett avtal. Handels befinner sig nu i den absurda situationen att de tvingas varsla om strejk i påskhandeln, trots att de är överens med arbetsgivarna.

– Det visar hur hotfull tanken på att de kvinnodominerade branscherna ska lyckas bryta den strukturella lönediskrimineringen är för näringslivet. Handels kamp för sitt avtal kommer att avgöra möjligheterna också för Kommunal, Hotell- och restaurang och andra kvinnodominerade förbund att kräva lönelyft som knaprar in på de manligt dominerade sektorernas försprång. Nu gäller det att Handels och LO håller i och vinner den här striden. Då kan vi börja tala om ett historiskt genombrott, avslutar Josefin Brink.

 

Nomineringsdags

Så är det nu åter den tid på året då det är dags att nominera till vårt kultur-sociala pris för visat civil kurage.

Priset delas traditionsenligt ut vid vårt 1:a maj firande i Stadsparken och består av en penningsumma och ett  verk av en lokal konstnär.

Bland tidigare vinnare kan nämnas Bröderna i Östanbäcks kloster, kvinnojouren, Tommy som förhindrade en våldtäkt, skolklassen som lyckades förhindra  utvisandet av en flyktingfamilj och Kameleonternas ungdomsverksamhet.

 

Välkommen med nomineringar antingen via mail [email protected] eller så går det bra att ringa  Börje Svensson 070-5423437. Senast den 18 april vill vi att du hör av dig.

Jens Holm och Eva-Britt Svensson:

Vänsterpartiet är en stark förespråkare av internationellt samarbete men deltar varken i det aktuella firandet av EU eller ställer sig bakom den särkskilda deklaration som EU:s institutioner och medlemsländer förväntas antas under kalaset. Istället presenteras en alternativ Berlindeklaration av EU-parlamentarikerna Jens Holm och Eva-Britt Svensson (v).

 Med jubel och klang firas i dagarna den Europeiska Unionen. Den 25 mars har 50 år passerat sedan fördraget i Rom skrevs under, det som utgjort grunden för den politiska och ekonomiska integration som ägt rum i Europa.

Det svenska Vänsterpartiet är en stark förespråkare av internationellt samarbete. Vi ser även att kan finnas tydliga fördelar av samordning inom olika politikområden. Trots detta kommer vi inte delta i firandet av Romfördraget.

Vänsterpartiet menar att varje samarbete måste utvärderas på sina egna grunder vad gäller form och innehåll. I EU ser vi en union där såväl federalism som marknadsliberalism ständigt vinner mark. Vi menar att detta varken är önskvärt eller långsiktigt hållbart.

Under 50-årsfirandet i Berlin kommer en särkskild deklaration antas som ministerrådet, kommissionen och parlamentet förväntas ställa sig bakom. Deklarataionen har arbetats fram av det tyska ordförandeskapet bakom stängda dörrar med säkert avstånd från folklig inblandning. Den skall innehålla såväl hyllningar till unionens bedrifter de senaste decennierna som fingervisningar om unionens framtid. Deklarationen ses även som ett redskap för att försöka blåsa liv i den EU-konstitution som levt i limbo sedan förslaget förkastades av fransmän och nederländare i respektive länders folkomröstningar.

Vi menar att det inte är förvånande att skepticismen växer runt om i Europa när beslut tas fjärran från vanliga människor som främst tendera gynnar de stora företagen och kapitalstarka intressen. Vi behöver ett europeiskt samarbete byggt underifrån med människors deltagande och insyn. Politiken måste handla om social sammanhållning samt en höjning av sociala och miljömässiga normer. Istället för att racet mot botten tillåts fortsätta måste vi försöka skapa sociala korridorer mellan länder och folk som ställer kvaliteten i människors livs och arbetssituation i fokus. Detta kräver betydande förändringar av dagens EU, såväl kring institutionerna som innehåll. Även avvisandet av konstitutionen i Frankrike och Nederländerna understryker behovet av reformer i unionens funktionssätt. Därför presenterar vi ett antal förändringar av EU i en alternativ Berlindeklaration:

EU behöver demokratiseras
1. EU:s makt måste avgränsas och beslutanderätten i medlemsländerna skyddas så att maktdelningen görs tydlig. Detta kräver bland annat att pasarellen och flexibilitetsklausulen i konstitutionen skrotas för gott.
2. De nationella parlamentens makt måste öka och EU-kommissionens makt beskäras. Rätten att föreslå nya lagar i EU bör i framtiden tillhöra de folkvalda i de nationella parlamenten, inte byråkraterna i kommissionen. Kommissionärerna bör i framtiden utses, och kunna avsättas av, de nationella parlamenten.
3. All lagstiftning bör ske i offentlighet så att de nationella parlamenten kan ställa dem som lagstiftar till ansvar och ge dem tydliga mandat.

Högerpolitiken måste omprövas
4. Alla formuleringar som kräver avregleringar och fria marknader som överordnat mål bör strykas ur fördraget så att det blir politiskt neutralt.
5. Alla regler om miljö och konsumentskydd ska vara minimiregler. Länder ska alltid ha rätt att föra en mer progressiv politik, men inte en med lägre ambitioner.
6. I fördraget bör det skrivas in att den fria rörligheten på arbetsmarknaden ska ske med full respekt för alla nationella lagar och kollektivavtal som är till för att skydda löntagarna och deras sociala rättigheter.

Den ekonomiska politiken
7. Full sysselsättning och välfärd måste göras till överordnade mål för samordningen av den ekonomiska politiken i EU.
8. Det bör införas en demokratrisk kontroll över ECB, eurons centralbank.
9. En ny strategi för solidaritet, jämställdhet och social utveckling bör lanseras som söker förbättra länders välfärdssystem och som förhindrar en press nedåt på olika sociala standarder. En sådan strategi måste även innehålla krav på fler och bättre offentliga tjänster.

En ansvarsfull global roll
10. Militariseringen av EU måste avbrytas, planerna på gemensam armé, försvarsallians och obligatorisk upprustning måste skrotas. Istället bör en uttrycklig respekt för FN:s beslut bli vägledande.
11. Medlemsländerna måste få en starkare demokratisk kontroll över hur EU agerar i handelspolitiken samtidigt som storföretagens och lobbyisternas makt beskärs. Global rättvisa och utveckling i de fattigaste länderna bör bli uttryckliga mål för EU:s handelspolitik.
12. Målen för EU:s jordbruks och fiskepolitik måste skrivas om så att miljö, hållbar utveckling samt rättvis global handel sätts främst. Finansieringen och den nationella utformningen av politiken kan i allt väsentligt återgå till medlemsländerna.

Jens Holm
Eva-Britt Svensson
EU-parlamentariker för vänsterpartiet

DEBATT

Vänsterpartiet vill inte hind­ra någon privatperson från att anlita städhjälp. Det går alldeles utmärkt att vända sig till en av alla de städ­firmor som redan finns.
Men vi tycker det är fullständigt orimligt att, som regeringen nu föreslår, ta 1,5 miljarder kronor av våra gemensamma skattemedel för att göra det billigare för de välbeställda att få sina hem städade. Samtidigt som äldreboenden, daghem och skolor skriker efter mer personal och resurser, men nekas dessa ”för att vi inte har råd”.

Bara en av tio svenskar kommer att köpa de subventionerade hushållstjänster som regeringen vill in­föra, enligt en undersökning som Sifo/Aftonbladet gjort. De allra flesta hushåll har helt enkelt inte råd att köpa hjälp i hemmet, inte ens med subventionerat pris.
Men för hushåll med mycket god ekonomi och höga inkomster öppnar sig en enormt stor skattesänkning. Till exempel kommer ett par som har råd att anlita hushållstjänster för sammanlagt 200000 kronor under ett år att kunna sänka sin skatt med 100000 kronor samma år.
Man kan med fog påstå att vad regeringen är på väg att göra är helt enkelt att införa ett nytt bidrag som nästan kostar 1,5 miljard kronor och som i huvudsak bara kan användas av familjer som har en mycket god ekonomi. Det upprör mig eftersom vi har så många andra områden som vi skulle behöva avsätta mer pengar till, exempelvis barnomsorg, äldreomsorg och höjd a-kasseersättning.
Allianspartierna påstår dessutom att det nya bidraget om hushållstjänster gynnar jämställdheten mellan kvinnor och män. De menar att om man köper hushållstjänster slipper kvinnor utföra hushålls­arbete hemma och de kan därmed lönearbeta mer. Men det alliansen gör är att de osynliggör själva grundproblemet, nämligen att alltför många män inte tar sitt ansvar. Uppfattningen om vad som är kvinnligt respektive manligt befästs genom alliansens förslag. Högavlönade män och kvinnor kan köpa sig fria från en diskussion om en mer jämställd fördelning av hemarbetet.
Vi inom vänsterpartiet jobbar i stället för en generell arbetstidsförkortning för att få vardagspusslet att gå ihop. Det är en reform som till skillnad från regeringens överklassavdrag kommer alla till del.

Kent Persson
Riksdagsledamot för vänsterpartiet

 

Lasse har ordet

Socialdemokraterna har för första gången – efter 118 år – valt en kvinna till partiledare. Det är bra. Ännu bättre är att hon dessutom är feminist. Idag ser vi en antifeministisk offensiv som till stor del bärs upp av högeralliansen. Regeringens politik präglas av en allmän ovilja mot att utmana mäns makt och privilegier. Högerns krav på hemmafrubidrag, a-kasseförändringarna som slår hårdast mot kvinnor, likgiltighet att göra något åt löneorättvisorna och underlåtenheten att garantera kvinnor heltid talar sitt tydliga språk.

 

 

 

Men attackerna mot feminismen kommer inte bara från högern. Dessutom har det skett en allmän förskjutning i hela samhällsdebatten som syftar till att flytta feminismen ut i kylan. På ett ytligt plan skulle man kunna beskriva det som att det är "ute" att vara feminist. På ett djupare plan handlar det om en maktkamp i samhället där gamla unkna föreställningar om kön nu blivit möjliga att vädra offentligt. Det finns en lång rad kända och halvkända debattörer som sträcker upp ett finger i luften och avsäger sig feminismen. Den feministiska fernissan offras lättvindigt på populismens och opportunismens altare.

Kärnan i feminismen handlar om att inse att kvinnor underordnas och att vara beredd att göra något åt det. Det borde vara en självklar kamp för lika rättigheter. Och i den kampen är vi många som inte gett upp och som inte har några planer på att svika eller anpassa oss till vad som just nu beskrivs som gångbart.

Jag vet att det inte är någon majoritet som vill ha en återgång till femtiotalets hemmafrusideal eller som tycker att kvinnor inte ska ha samma rättigheter som män. Däremot är det inte alla som klarar av att stå emot när debattklimatet hårdnar.

Därför är det glädjande att Mona Salin inte backar undan utan är tydlig med att hon är feminist. Politiken behöver både fler kvinnor och fler feminister.

Lasse Ohly