Vänsterpartiet i Sala hade ju en valteknisk samverkean med Miljöpartiet som tyvärr inte hade tillräckligt med aktiva medlemmar för att ställa upp med en egen lista i kommunen.
Resultat av valet blev ju att Vänsterpartiet behöll de tre mandat som vi hade tidigare.
Första namnet på listan är Beatrice Björkskog som också var den som fick flest kryss.
Som andra namn och även han fick många kryss, Erik Åberg som är Mljöpartist från Sätra Brunn .
Den tredje att ta plats i Fullmäktige är Joachim Nordlund som är en veteran i sammanhanget med sina 12 års erfarenhet.
Våra reserver är Sven Viklund och Maria Arvidson.
Bilder på Erik och Sven kommer snart.Vi kommer också att komplettera med utförliga presentationer.
Väljarna har sagt sitt i valet 2006. Vänsterpartiet förlorade röster i nästan hela landet (utom i Fagersta!) och det blir en ny borgerlig regering.
Men våra röster räcker dock till en riksdagsplats även i fortsättningen. Den besätts av Kent Persson från Norberg som därmed lämnar sitt uppdrag som kommunalråd.
Kent gick segrande ur kampen om riksdagsplatsen efter en hård men schysst personvalskampanj iscensatt av Mats Ericson i Västerås. Även Stig Henriksson fick många personkryss, men ersättare i Riksdagen blir Beatrice Björkskog från Sala som hade nominerats som nummer två av partidistriktet.
Landstingsalliansen bestående av de fyra allianspartierna och miljöpartiet har vid ett möte i Fagersta gjort upp med det nya sjukvådspartiet om att styra landstinget i åtminstone fyra år framåt. Ännu så länge …….
Ännu så länge framskymtar endast några få delar av den politik de 6 partierna kommer att föra. Vallöftena var många, stora och spretiga och det är klokt av den nya majoriteten att först konstatera att den tidigare (s) och (v) majoritetens beslut för landstinget Västmanland ligger fast. Sjukhusstrukturen ska inte ändras!
Frågorna hopar sig dock kring de åtgärder som den nya majoriteten vill ta itu med:
1. Närvårdsakut:
Vad är skillnaden mellan en närvårdsakut och den tidigare familjeläkarjouren? Var ska majoriteen få läkare ifrån? Finns det patientunderlag för en akutmottagning dygnet runt? Får en akut utan laboratorium eller röntgen kalla sig ”akut”? Hur blir det med patientsäkerheten i Fagersta? Blir det en orättvis vård när patienter i Fagersta hänvisas till en närvårdsakut medan övriga länets invänare får tillgång till en fullt utrustad akut?
2. Sala:
Den nya majoriteten vill först utveckla närvårdsakut i Fagersta under 2007 och senare även i Sala – varför vänta med Sala? Är det så att den nya majoriteten inte vill röra i den fungerande familjeläkarjouren i Sala? Eller är det så att man först och främst tar hänsyn till sjukvårdspartiets väljare och inte till hela länets patienter?
3. Vård för Norbergsborna i Avesta:
Har landstinget råd med att både erbjuda vård i Fagersta och i Avesta samtidigt? Hur blir det med patientsäkerheten om patienter som inte kan tas om hand på närsjukhuset i Avesta måste skjutsas vidare till Falun, Gävle eller Västerås? Får salabor samma möjlighet som norbergsbor? Hur blir det i så fall med servicen på Sala närsjukhus?
4. Akut i stället för telefonjour:
Hur blir det då med HSU (Hälso- och sjukvårdsupplysning) dygnet runt? Kommer de planerna att skrotas? Hur drabbar detta länets övriga invånare?
5. Slippa nattliga transporter till Västerås:
Den nya majoriteten vill slippa nattliga transporter till Västerås – innebär detta indragning av antalet ambulanser i den norra länsdelen? Hur blir det med patientsäkerheten om tveksamma eller knepiga åkommor först skall bedömas i Fagersta?
Den nya 6-parti-majoriteten har många svåra beslut framför sig. Väljarna i den norra länsdelen kommer inte att acceptera halvmesyrer. Patientsäkerhet och trygghet kräver hållbara lösningar. Människors hälsa kan inte sättas på spel för att infria vidlyftiga vallöften! Därför kommer den nya oppositionen att granska alla beslut och aktivt presentera hållbara alternativ som dessutom ryms inom landstingets ekonomiska förmåga.
Valet är förlorat. Någon annan tolkning är omöjlig att göra. Högern har vunnit valet genom att förSöka få folk att tro att de gått till vänster. Arbetarrörelsen har inte, i tillräckligt hög grad, lyckats avslöja högerns retorik.
De har inte behövt svara på hur försämringar för de arbetslösa och skattesänkningar för de rika ska ge fler jobb. Vi har inte förmått avslöja deras antifeministiska familjepolitik som syftar till att pressa tillbaka kvinnor till hemmet. Deras katastrofala brist på miljöpolitik har inte synats.
Vi har inte gjort en dålig valrörelse, men ett dåligt valresultat. 5,8 procent är förstås ingen bra siffra för partiet. Men partiet har genomfört en mycket bra valrörelse, har samlat oss kring ett tydligt alternativ i svensk politik som vågar vara vänster. Vi får inte glömma vilken uppförsbacke vi har haft sedan förra valet. Bilden av ett splittrat parti har etablerats i folks medvetande och periodvis har vi varit helt uträknade. Valspurten har liknat en presidentvalskampanj där politiken fått stå tillbaka för frågan om Persson eller Reinfeldt ska bli statsminister.
Vi har en hel del att fundera över, analysera och dra lärdom av. Det ska vi göra. Men ännu viktigare är att vi från idag tar på oss rollen som det ledande oppositionspartiet. Att vi bygger allianser med människor och rörelser utanför parlamenten och att vi mobiliserar protester mot den orättvisa och osolidariska politik som högern kommer att föra.
Idag är vårt engagemang och vår politiska kamp viktigare än någonsin. Vad högern helst av allt vill se är en bruten vänster. Vad de fruktar är en aktiv kraft som förmår mobilisera protester mot deras politik. Tillsammans med den feministiska rörelsen, fackföreningsrörelsen, miljörörelsen och den internationella solidaritetsrörelsen ska vi vara den kraften.
Nu drar vi igång 2010 års valrörelse och ser till att högeralliansens saga blir kort.
Många undrar var jämställdhetsfrågorna tog vägen i årets valrörelse. Andra säger att ingenting har hänt. Visst kan man tycka att det är upp- och nervända världen när 50-talets ideal om hemmafruar och pigor kallas för jämställdhetspolitik.
För vänsterpartister är arbetet för ökad jämställdhet en självklarhet i det konkreta politiska arbetet. Vi har under de två senaste mandatperioderna fått genomslag för en feministisk vänsterpolitik inom alla politiska områden i riksdagen. 75 av dessa framgångar har vi samlat som ett feministiskt bokslut och som inspiration för kommande feminister och jämställdhetskämpar.
Rapporten är vänsterpartiets feministiska summering över mandatperioderna 1998 – 2006. Den visar tydligt att många segrar är vunna, och ger en stabil grund för det fortsatta feministiska arbetet. Det är med stolthet vi nu lämnar detta bokslut till vänsterpartiets listettor och kommande riksdagsgrupp, ett dokument som nog också kan intressera de flesta politiska feminister.
Hälsningar
Ulla Hoffmann och Ingrid Burman
riksdagsledamöter för Vänsterparitet
