Sala hade på söndagen sedvanliga årsmötesförhandlingar och dessutom spikades den kommunala listan.
Lars Nordmark var ordförande på mötet och såg till att allt gick stadgeenligt till.

Nya styrelsen ser ut enligt följande:

Till ny ordförande valdes Bodil Hildemar. Ledamöter i styreslen är: Johanna Ritvadotter, Gunnel Söderström, Anna Eriksson och Ann-Sofie Nyberg. Slutligen valdes till suppleanter Marianne Pierrou och Margita Törnström.

Vi önskar den nya styrelsen lycka till detta viktiga valår.

Alla medlemmar hälsas hjärtligt välkomna till partiföreningens årsmöte nu på söndag.

I år reviderar Vänsterpartiet sitt kvinnopolitiska program. Ett förslag, som intar ett mer queerfeministiskt perspektiv, är nu ute på remiss. Genom detta seminarie får du en inblick i queerteori och en möjlighet att diskutera programmet och komma med synpunkter.
Program

11.30-12.30 Lunch

12.30-14.00 Queerfeminism och Intersektionell teori

14.00-14.30 Fika

14.30-16.00 Information och diskussion kring det nya Kvinnopolitiska programmet

Kom och lär dig mer om queerfeminism och diskutera programmet!

Vi träffas i Vänsterpartiets lokaler på Slottsgatan 6 i Västerås.

Anmälan görs till [email protected] , eller ring 021 13 27 93

Vill du samåka från Sala maila [email protected]

Att valrörelsen är igång märks på många sätt. Det är som att vara på en marknad, där månglarna i sina försök att vinna nya kunder bjuder över varandra. Det gäller även jakten på småföretagarnas röster.

Att Vänsterpartiet
inte är småföretagarnas favoritparti är välkänt. Jag tror att bilden hos många
är att Vänsterpartiet bekämpar finanskapitalet och småkapitalet utan åtskillnad,
samma skrot och korn. Rågången mellan att värna löntagarnas rätt gentemot
multinationella företag och oseriösa arbetsgivare och att underlätta för
småföretagaren i Norberg eller Västerås har inte alltid varit glasklar. Inte
har bilden blivit tydligare när skämten varit många om att Vänsterpartister med
egen firma gått och blivit ”kapitalister”. Det är inte bara skämt – kamrater –
emellan utan det är påståenden jag fått av andra som kommenterat
Vänsterpartiets företagarpolitik. Det är en bild av Vänsterpartiet som inte
stämmer. Men som bottnar i hur företagen uppfattar vår företagarpolitik och det
är det som är poängen.

Sanningen är att
Vänsterpartiet inte bekämpar småföretagen, tvärtom. Vi har självklart alltid
ett löntagarperspektiv i vår politik, men inser också att om löntagarna ska ha
ett arbete att gå till måste vi föra en politik som ger förutsättningar för
företag att växa. Dessutom ser småföretagarsverige helt annorlunda ut idag än
för bara tjugo år sen. I takt med att fasta anställningar blir allt sällsyntare
i många yrkesgrupper blir det vanligare med enmansföretagare, ofta med låg
inkomst och långa arbetsdagar.

En av frågorna som vi driver är slopande av
sjuklönekostnaden för företag med upp
till 10 anställda. Det är ingen ny fråga för Vänsterpartiet men det är först i
år som den frågan dyker upp som en av de allra viktigaste frågorna för
företagarna om man ska tro deras (Företagarna, Företagare Förbundet och Dagens
Industris) egna undersökningar. Det känns givetvis fantastiskt roligt. Men som
sagt det gäller ju att kunna kommunicera sitt budskap så att mottagaren
uppfattar det som ska förmedlas.

Kent Persson

(först publicerad i VLT 19 januari)

Haiti har drabbats av en naturkatastrof. Landet är ett av de fattigaste i världen och det armaste i Amerika. Det äger säkert sin riktighet, men generellt blir jag alltid störd av begreppet ”fattiga länder”. Senast under klimatmötet i Köpenhamn talades det mycket om dem.
Många av de länder som
kallas fattiga är i själva verket oerhört rika. Ta den afrikanska
kontinenten som exempel. Sammantaget utvinns där 75 % av världens
platina, 65 % av alla diamanter, 50 % av allt guld, 30 % av uranet och
11 % av oljan.

Afrikas 13 % av jordens
befolkning producerar sammantaget 30 % av jordens råvaror. Men
konsumerar 2,5 % av världskonsumtionen, har 1 % av världens inkomster
och äger 0,5 % av världens tillgångar.

Afrika är inte fattigt, det
är jordens rikaste kontinent. Det är makt över sina tillgångar man
är fattig på och det är fördelningen inom länderna man lider av.
Detta är inte unikt för Afrika. EU-systemet sägs ofta bygga på
solidaritet så att rika länder hjälper fattiga länder. Det är ett påstående
med mer modifikation än sanning. Det är betydligt mer korrekt att säga
att (relativt) fattiga människor i rika länder hjälper rika människor
i fattiga länder. Ibland, för de riktigt stora summorna går till rika
människor i rika länder. Jordbruksstödet
kan tjäna som ett exempel.

Drottningen av England får
ca 7 miljoner bara för sitt gods Sandringham farms, medan Prins Albert
av Monaco fick nöja sig med 5 miljoner för sina veteodlingar i
Frankrike. Storbritanniens tredje rikaste person, hertigen av
Westminster, får över 5 miljoner kronor i stöd varje år. Tysklands
största bidragsmottagare är hertigen av Schleswig- Holstein som kammar
hem 15 miljoner kronor.

Och i Sverige är de största
bidragstagarna friherre Gyllenkrook med sina 6,5 miljoner och greve
Piper med 5 miljoner.Allt
medan en småbrukare i Rumänien i genomsnitt kan räkna med 4 000
kronor i stöd från EU.

I Afrika står kvinnor för
80 % av matproduktionen, men har 10 % av inkomsterna och äger 1 % av
tillgångarna.

Skillnaden mellan länder
minskar, men skillnaderna mellan människorna i respektive land ökar i
hela världen, även i Sverige. Problemet är inte i första hand
fattigdomen utan fördelningen.

Hjälp de drabbade nu, men
minns också att även i Haiti äger den rikaste procenten hälften av
landets tillgångar.

Stig Henriksson

”Det
finns tre saker som inte kan döljas; kärlek, hosta och
fattigdom”

Ivo
Andric

Torsdagens Kommunfullmäktige möte klarades av på rekordtid, 40 minuter och då ingick det tre avtackningar.