Skip to main content

AKTUELL DEBATT

Har du läst detta debattinlägg av Janerik Larsson från Svenskt Näringsliv på Aftonbladet debatt?
LÄS ARTIKELN HÄR
Lotta Högkvist som tidigare bodde i Sala och numera jobbar på Salbergafängelset har skrivit en replik

 

Janerik Larsson menar på Aftonbladets debattsida den 16
oktober 2007  att arbetarkampen
förskjutits från att handla om arbetande människor till att handla om
arbetslösa och sjukskrivnas rätt att leva på andra.

För trettio år sedan var det ingen konst att i Sverige gå ut
grundskolan och få ett jobb direkt. Inte ovanligt så kunde man på sitt jobb
även utvecklas och få mer kvalificerade arbetsuppgifter tack vare sin
yrkeserfarenhet. För många innebar detta att man kunde gå från mer fysiskt
belastande arbetsuppgifter till mindre fysiskt belastande arbetsuppgifter.

Den världen är numera borta.

Vi har förvisso en högkonjunktur nu som då men i övrigt så
är likheterna borta. I dag räcker det inte ens med en gymnasieutbildning, man
ska ha en högskoleutbildning också och det är långt ifrån alltid som man får
jobb ändå. Det mest sorgliga är väl att situationen inte är ny egentligen – så
har det sett ut de sista 15 åren.

Sedan början av nittiotalet har kraven på effektivitet och
utbildning stigit inom både privat och offentlig sektor. Detta har fört med sig
att personaltätheten minskat, dvs. de som har arbete måste jobba än mer och
hårdare och att vi idag har en grupp människor som inte kommer in på
arbetsmarknaden pga. bristande yrkeserfarenhet och för låg utbildning. Så kan
man fundera vidare på vad som ofta händer med människor som ständigt jobbar
under stress, som ständigt har mer arbetsuppgifter än vad de egentligen hinner
med, vad som ofta händer med människor som inte kommer in på arbetsmarknaden,
som även de lever under stress?

Inte helt förvånande så blir de sjuka…

Och vilken grupp tillhör då de här människorna? Inte heller
det särskilt förvånande – arbetarklassen.

Vi har idag ett arbetsklimat som befrämjar "survival of the
strongest" – här finns inte plats för människor som av olika skäl inte kan
uppfylla arbetsmarknadens krav på utbildning och psykisk/fysisk uthållighet och
hälsa.

Det är snarare i det faktumet vi ska söka svar än att påstå
att vi har grupper av människor som inte vill göra rätt för sig. Ytterliggare
en grupp som får utstå mycket spott och spe är de människor som kommer hit från
andra länder. I den gruppen människor finns mängder med kunskap och erfarenhet
som inte heller får chansen att komma till sin rätt och som hamnar utanför
samhället med allt vad det innebär i förlust för såväl de människorna som vårt
samhälle.

Viljan att vara självständig, självförsörjande och att göra
rätt för sig är något som vi alla med några få undantag har. Det är något som
vi alla utvecklar under vår uppväxt – fråga vilken förälder som helst! Givetvis
ska människor få den vård och rehabilitering de behöver för att kunna arbeta,
men då måste vi även ha arbetsklimat och arbeten som har utrymme för dem som
inte har maximal uthållighet och som inte har full fysisk och psykisk hälsa.

Likaså måste vi ha en arbetsmarknad med utrymme även för dem
som av olika skäl saknar högre utbildning och arbetslivserfarenhet.

Janerik Larsson
–  klasskampen är högsta grad aktuell
fortfarande även om samhället idag ser annorlunda ut än det gjorde i början av
förra seklet eller för den delen för 20-30 år sedan. Den stora skillnaden
ligger i att vi idag har utvecklat ett kapitalistiskt samhälle där intjänandet
av så mycket pengar som möjligt till så stor konsumtion som möjligt är
överordnat allt annat som humanism, empati, solidaritet och jämlikhet. Detta
har inneburit att förvisso fler människor har en betydligt högre
levnadsstandard än tidigare men som samtidigt fört med sig att vi fått två
stora förlorargrupper – de långtidsarbetslösa och de långtidssjukskrivna.

Så ja – vänstern
kommer att fortsätta klasskampen och kampen för en mer solidarisk och rättvis
värld. Inte för att vi vill slåss för att någon utpekad grupp ska få leva på
andra utan för att vi vill ha ett samhälle med plats för alla – vi har inte råd
att vara utan en enda människa!

Lotta Högkvist (v)

Ny oppositionsledare i Sala

Vänsterpartiet i Sala får en ny oppositionsledare. Sven Viklund har fått ett nytt jobb och kommer inte att kunna satsa den tid som behövs för att kunna göra ett bra jobb. Han lämnar över till Gunnel Söderström som valdes enhälligt på det medlemsmöte som hölls i måndags.

Vi i partiföreningen är ledsna att förlora Sven som gjort ett imponerande jobb och satsat mycket tid och kraft på att sätta sig in i Sala politikens skrymslen och vrår.
Vi önskar honom lycka till med sitt nya jobb och är glada att han inte avsagt sig alla sina uppdra, han är fortfarande ersättare i Kommunfullmäktige.

Gunnel kommer att bli en alldeles utmärkt ersättare med sin energi och förmåga att ifrågasätta. Hon är idag gruppledare för kommunfullmäktige gruppen och sitter i skolnämnden.
Vi är övertygade om att hon är en värdig efterträdare till Sven och vi önskar även henne lycka till.

Vänsterbudget för gammal och ung

Vänsterpartiet vill anställa 25 000 fler i äldreomsorgen, 8 000 i förskolan och 5 000 lärare i grundskolan. Det föreslår partiet i sin skuggbudget.

– Vi vill minska storleken på klasserna i skolan och barngrupperna i förskolan, samtidigt som vi vill öka kvaliteten i äldreomsorgen. Då måste vi anställa fler. Men om vi vill locka fler till yrken i välfärden, i folknära jobb, så måste vi också höja lönerna, säger Ulla Andersson, ekonomisk-politisk talesperson (v).

Vänsterpartiet avsätter tio miljarder under fyra år för
att höja kvinnors löner i offentlig sektor. Kommuner som når resultat i arbetet
med att utjämna löneskillnader ska gynnas. Genom individualiserad
föräldraförsäkring får kvinnor en starkare position på arbetsmarknaden.

 

– Regeringen straffar deltidsarbetslösa kvinnor med
försämrad a-kassa. Vi lägger istället förslag för trygga heltidsjobb. Vi
föreslår en lag om rätt till heltid, samtidigt höjer vi arbetsgivaravgiften för
timanställningar och behovsanställningar. Det ska löna sig med trygga jobb, säger
Ulla Andersson.

 

Budgeten innehåller en rad rättvisereformer:
garantipensionen höjs med 300 kronor i månaden, studiemedlet höjs med 1 200
kronor i månaden, och taket i a-kassan höjs från 680 till 916 kronor per
dag.Vänsterpartiet föreslår att en procent
av BNP ska avsättas till klimatåtgärder 2010. Vi satsar på klimatbistånd,
kollektivtrafik och energieffektivisering. Våra satsningar på havsmiljö och
biologisk mångfald är avsevärt större än regeringens. Med en utökad grön
skatteväxling 2008-2010 minskar vi klimatpåverkan, samtidigt sänker vi skatter
för låginkomsttagare och dem som bor i glesbygd. – Vi höjer skatten för högre
inkomster och bolagsskatten. Samtidigt säger vi nej till jobbskatteavdraget som
är fördelningspolitiskt orättvist och som leder till ökade skillnader mellan
kvinnor och män, säger Ulla Andersson.

 

Möjligheten till skatteavdrag för hushållsnära tjänster
ska avskaffas.

Vänsterpartiet säger nej till att slopa den statliga
fastighetsskatten och förmögenhetsskatten. I motionen utformas
fastighetsskatten utifrån 2006 års regler, med de begränsningsregler som då
gällde. Budgetmotionen finns att läsa på: www.vansterpartiet.se

Vänsterpartistisk Budgetmotion

Vänsterpartiet föreslår i sin budgetmotion att garantipensionen höjs
med 300 kronor i månaden 2008, 400 kronor 2009 och 500 kronor 2010.
Dessutom kompenserar vänsterpartiet de tidigare ATP-pensionärerna
för den försämring av pensionerna som gjordes i början av 1990-talet.

 – Det är politiska beslut som har gjort att pensionerna har tappat i värde.
Då är det politiska beslut som krävs för att återställa det som ATP-pensionärerna
har förlorat, säger Lars Ohly, partiordförande (v).
– Det här är pensionärer för vilka ett tillskott på några hundralappar
betyder mycket. En majoritet av de sämst ställda pensionärerna är kvinnor,
därför är det här en viktig jämställdhetssatsning, säger Kalle Larsson,
riksdagsledmot (v).
Så här vill vänsterpartiet förbättra pensionärernas ekonomi:
Tilläggspensionärerna (tidigare ATP-pensionärerna) kompenseras genom
att inkomstpensionen räknas upp med 6 procent. Förslaget kostar
1 miljard kronor.
Garantipensionen höjs med 300 kronor i månaden 2008, 400 kronor 2009
och 500 kronor 2010. Förslaget kostar 2 miljarder kronor 2008,
2,7 miljarder kronor 2009 och 3,4 miljarder 2010.
Ersättningsnivån i bostadstillägget höjs för ålderspensionärer och för personer
som får sjuk- och aktivitetsersättning (förtidspensionärer). Samtidigt
höjs hyrestaket för personer som får sjuk- och aktivitetsersättning.
Förslagen kostar 550 miljoner kronor.

Vårdnadsbidraget

Nu kom det så, förslaget on vårdnadsbidrag till alla som kan leva på 3000 kr i månaden och på det sättet hålla sina barn borta från dagis.

Sala kommun ska nu utreda möjligheten att införa bidraget i Sala enligt ett beslut i kommunfullmäktige som vi i (v) röstade emot.

För inte är väl vårdnadsbidraget något som lågavlönade
ensamstående kvinnor och män någonsin kommer att kunna utnyttja? Nej Kd:s
hemmafrudröm omfattar kvinnor (för visst är det övervägande kvinnor som kommer
att utnyttja bidraget) som har en man med en tillräcklig inkomst.  Regeringens politik är uppenbarligen inte
riktad mot barn som växer upp i hushåll med sämre ekonomiska förhållande eller  invandrarkvinnor som redan har svårt att
komma in i arbetslivet .

För svårare kommer det bli för kvinnor att komma in på
arbetsmarknaden. Vem vill ta chansen att anställa en kvinna i fertil ålder som
kanske försvinner inte ett år utan kanske 3-4 år? Hur lätt är det att få ett
jobb om du är lågutbildad och varit borta från arbetslivet i många år?  Eller vad händer tex. om  invandrarkvinnornas barn aldrig sätter sin
fot på en svensk förskola, är det så man främjar språkutvecklingen och  integrationen?

 
I Norge som har haft ett liknade system har det visat sig
att knappt någon efterfrågar vårdnadsbidrag längre. Istället var satsningar på
fler platser och bättre kvalitet i förskolan en vinnarfråga i det senaste
valet.

 
Vi i vänsterpartiet vill ha en utbyggd föräldraförsäkring
och i förlängningen även kortare arbetstid. För oss är det en självklarhet att
mammor och pappor ska kunna tillbringa mycket tid med sina små barn och att det
ska finnas en väl fungerande förskola för alla men detta får inte ske genom att
man raserar decenniers jämställdhetssträvanden genom att  belöna kärnfamiljer med en manlig försörjare.

Bodil Hildemar

Lasse har ordet

Den moderatledda kartellen har nu regerat i ett år. De ”nya moderaterna” visade sig vara falsk marknadsföring. I stället har vi fått genomlida ett första år som präglats av gammal hederlig högerpolitik. Vi har fått se enorma skattesänkningar, privatiseringar och en rent antifeministisk politik. Samtidigt har arbetslösa och sjuka fått det ännu sämre. Det är inte konstigt att en majoritet enligt opinionsmätningar reagerar mot Reinfeldts överklasspolitik.

Det får aldrig bli tal om en andra mandatperiod för regeringen
Reinfeldt. Om det skulle inträffa kommer skadorna på vårt
välfärdssamhälle att bli katastrofala. Målet att få bort högeralliansen
från regeringsställning är överordnat.

Samtidigt är det också viktigt att Vänsterpartiet stärker sina
positioner och får ett ökat stöd. En ny regering behöver ett starkt
Vänsterparti för att inte gå vilse i den ekonomiska politiken.
Vänsterpartiet är också helt avgörande för att de feministiska frågorna
ska få ett riktigt fäste i regeringspolitiken.

Jag får ofta frågan om inte vi ska bilda en allians tillsammans med
Socialdemokraterna och Miljöpartiet inför nästa val. Hittills har ingen
lyckats övertyga mig om att vi har något att vinna på att kopiera
högerns allians. Vi bör vara tydliga med att vi är tre olika partier,
med delvis olika politik. Det ska spela roll om man röstar på
Vänsterpartiet eller på Miljöpartiet.

Nu återstår tre år till valet och regeringsskiftet 2010. Det är tre år
då vi i Vänsterpartiet måste göra allt för att stoppa högerns
privatiseringar, fler skattesänkningar för de rika och den
antifeministiska politik som har sitt ursprung i kristdemokraternas
konservativa tankegods.

Det kommer att bli tre tuffa år både för oss som jobbar i opposition,
men framför allt för alla arbetslösa, sjuka, funktionshindrade,
ensamstående mammor, elever och pensionärer för att bara nämna några
exempel på grupper som tydligt förlorar på högerns politik. Det får
räcka med tre år av överklasspolitik. Om tre år kommer vi tillbaka.

Lasse Ohly