Skip to main content

Nomineringsdags

Så är det nu åter den tid på året då det är dags att nominera till vårt kultur-sociala pris för visat civil kurage.

Priset delas traditionsenligt ut vid vårt 1:a maj firande i Stadsparken och består av en penningsumma och ett  verk av en lokal konstnär.

Bland tidigare vinnare kan nämnas Bröderna i Östanbäcks kloster, kvinnojouren, Tommy som förhindrade en våldtäkt, skolklassen som lyckades förhindra  utvisandet av en flyktingfamilj och Kameleonternas ungdomsverksamhet.

 

Välkommen med nomineringar antingen via mail [email protected] eller så går det bra att ringa  Börje Svensson 070-5423437. Senast den 18 april vill vi att du hör av dig.

Jens Holm och Eva-Britt Svensson:

Vänsterpartiet är en stark förespråkare av internationellt samarbete men deltar varken i det aktuella firandet av EU eller ställer sig bakom den särkskilda deklaration som EU:s institutioner och medlemsländer förväntas antas under kalaset. Istället presenteras en alternativ Berlindeklaration av EU-parlamentarikerna Jens Holm och Eva-Britt Svensson (v).

 Med jubel och klang firas i dagarna den Europeiska Unionen. Den 25 mars har 50 år passerat sedan fördraget i Rom skrevs under, det som utgjort grunden för den politiska och ekonomiska integration som ägt rum i Europa.

Det svenska Vänsterpartiet är en stark förespråkare av internationellt samarbete. Vi ser även att kan finnas tydliga fördelar av samordning inom olika politikområden. Trots detta kommer vi inte delta i firandet av Romfördraget.

Vänsterpartiet menar att varje samarbete måste utvärderas på sina egna grunder vad gäller form och innehåll. I EU ser vi en union där såväl federalism som marknadsliberalism ständigt vinner mark. Vi menar att detta varken är önskvärt eller långsiktigt hållbart.

Under 50-årsfirandet i Berlin kommer en särkskild deklaration antas som ministerrådet, kommissionen och parlamentet förväntas ställa sig bakom. Deklarataionen har arbetats fram av det tyska ordförandeskapet bakom stängda dörrar med säkert avstånd från folklig inblandning. Den skall innehålla såväl hyllningar till unionens bedrifter de senaste decennierna som fingervisningar om unionens framtid. Deklarationen ses även som ett redskap för att försöka blåsa liv i den EU-konstitution som levt i limbo sedan förslaget förkastades av fransmän och nederländare i respektive länders folkomröstningar.

Vi menar att det inte är förvånande att skepticismen växer runt om i Europa när beslut tas fjärran från vanliga människor som främst tendera gynnar de stora företagen och kapitalstarka intressen. Vi behöver ett europeiskt samarbete byggt underifrån med människors deltagande och insyn. Politiken måste handla om social sammanhållning samt en höjning av sociala och miljömässiga normer. Istället för att racet mot botten tillåts fortsätta måste vi försöka skapa sociala korridorer mellan länder och folk som ställer kvaliteten i människors livs och arbetssituation i fokus. Detta kräver betydande förändringar av dagens EU, såväl kring institutionerna som innehåll. Även avvisandet av konstitutionen i Frankrike och Nederländerna understryker behovet av reformer i unionens funktionssätt. Därför presenterar vi ett antal förändringar av EU i en alternativ Berlindeklaration:

EU behöver demokratiseras
1. EU:s makt måste avgränsas och beslutanderätten i medlemsländerna skyddas så att maktdelningen görs tydlig. Detta kräver bland annat att pasarellen och flexibilitetsklausulen i konstitutionen skrotas för gott.
2. De nationella parlamentens makt måste öka och EU-kommissionens makt beskäras. Rätten att föreslå nya lagar i EU bör i framtiden tillhöra de folkvalda i de nationella parlamenten, inte byråkraterna i kommissionen. Kommissionärerna bör i framtiden utses, och kunna avsättas av, de nationella parlamenten.
3. All lagstiftning bör ske i offentlighet så att de nationella parlamenten kan ställa dem som lagstiftar till ansvar och ge dem tydliga mandat.

Högerpolitiken måste omprövas
4. Alla formuleringar som kräver avregleringar och fria marknader som överordnat mål bör strykas ur fördraget så att det blir politiskt neutralt.
5. Alla regler om miljö och konsumentskydd ska vara minimiregler. Länder ska alltid ha rätt att föra en mer progressiv politik, men inte en med lägre ambitioner.
6. I fördraget bör det skrivas in att den fria rörligheten på arbetsmarknaden ska ske med full respekt för alla nationella lagar och kollektivavtal som är till för att skydda löntagarna och deras sociala rättigheter.

Den ekonomiska politiken
7. Full sysselsättning och välfärd måste göras till överordnade mål för samordningen av den ekonomiska politiken i EU.
8. Det bör införas en demokratrisk kontroll över ECB, eurons centralbank.
9. En ny strategi för solidaritet, jämställdhet och social utveckling bör lanseras som söker förbättra länders välfärdssystem och som förhindrar en press nedåt på olika sociala standarder. En sådan strategi måste även innehålla krav på fler och bättre offentliga tjänster.

En ansvarsfull global roll
10. Militariseringen av EU måste avbrytas, planerna på gemensam armé, försvarsallians och obligatorisk upprustning måste skrotas. Istället bör en uttrycklig respekt för FN:s beslut bli vägledande.
11. Medlemsländerna måste få en starkare demokratisk kontroll över hur EU agerar i handelspolitiken samtidigt som storföretagens och lobbyisternas makt beskärs. Global rättvisa och utveckling i de fattigaste länderna bör bli uttryckliga mål för EU:s handelspolitik.
12. Målen för EU:s jordbruks och fiskepolitik måste skrivas om så att miljö, hållbar utveckling samt rättvis global handel sätts främst. Finansieringen och den nationella utformningen av politiken kan i allt väsentligt återgå till medlemsländerna.

Jens Holm
Eva-Britt Svensson
EU-parlamentariker för vänsterpartiet

DEBATT

Vänsterpartiet vill inte hind­ra någon privatperson från att anlita städhjälp. Det går alldeles utmärkt att vända sig till en av alla de städ­firmor som redan finns.
Men vi tycker det är fullständigt orimligt att, som regeringen nu föreslår, ta 1,5 miljarder kronor av våra gemensamma skattemedel för att göra det billigare för de välbeställda att få sina hem städade. Samtidigt som äldreboenden, daghem och skolor skriker efter mer personal och resurser, men nekas dessa ”för att vi inte har råd”.

Bara en av tio svenskar kommer att köpa de subventionerade hushållstjänster som regeringen vill in­föra, enligt en undersökning som Sifo/Aftonbladet gjort. De allra flesta hushåll har helt enkelt inte råd att köpa hjälp i hemmet, inte ens med subventionerat pris.
Men för hushåll med mycket god ekonomi och höga inkomster öppnar sig en enormt stor skattesänkning. Till exempel kommer ett par som har råd att anlita hushållstjänster för sammanlagt 200000 kronor under ett år att kunna sänka sin skatt med 100000 kronor samma år.
Man kan med fog påstå att vad regeringen är på väg att göra är helt enkelt att införa ett nytt bidrag som nästan kostar 1,5 miljard kronor och som i huvudsak bara kan användas av familjer som har en mycket god ekonomi. Det upprör mig eftersom vi har så många andra områden som vi skulle behöva avsätta mer pengar till, exempelvis barnomsorg, äldreomsorg och höjd a-kasseersättning.
Allianspartierna påstår dessutom att det nya bidraget om hushållstjänster gynnar jämställdheten mellan kvinnor och män. De menar att om man köper hushållstjänster slipper kvinnor utföra hushålls­arbete hemma och de kan därmed lönearbeta mer. Men det alliansen gör är att de osynliggör själva grundproblemet, nämligen att alltför många män inte tar sitt ansvar. Uppfattningen om vad som är kvinnligt respektive manligt befästs genom alliansens förslag. Högavlönade män och kvinnor kan köpa sig fria från en diskussion om en mer jämställd fördelning av hemarbetet.
Vi inom vänsterpartiet jobbar i stället för en generell arbetstidsförkortning för att få vardagspusslet att gå ihop. Det är en reform som till skillnad från regeringens överklassavdrag kommer alla till del.

Kent Persson
Riksdagsledamot för vänsterpartiet

 

Lasse har ordet

Socialdemokraterna har för första gången – efter 118 år – valt en kvinna till partiledare. Det är bra. Ännu bättre är att hon dessutom är feminist. Idag ser vi en antifeministisk offensiv som till stor del bärs upp av högeralliansen. Regeringens politik präglas av en allmän ovilja mot att utmana mäns makt och privilegier. Högerns krav på hemmafrubidrag, a-kasseförändringarna som slår hårdast mot kvinnor, likgiltighet att göra något åt löneorättvisorna och underlåtenheten att garantera kvinnor heltid talar sitt tydliga språk.

 

 

 

Men attackerna mot feminismen kommer inte bara från högern. Dessutom har det skett en allmän förskjutning i hela samhällsdebatten som syftar till att flytta feminismen ut i kylan. På ett ytligt plan skulle man kunna beskriva det som att det är "ute" att vara feminist. På ett djupare plan handlar det om en maktkamp i samhället där gamla unkna föreställningar om kön nu blivit möjliga att vädra offentligt. Det finns en lång rad kända och halvkända debattörer som sträcker upp ett finger i luften och avsäger sig feminismen. Den feministiska fernissan offras lättvindigt på populismens och opportunismens altare.

Kärnan i feminismen handlar om att inse att kvinnor underordnas och att vara beredd att göra något åt det. Det borde vara en självklar kamp för lika rättigheter. Och i den kampen är vi många som inte gett upp och som inte har några planer på att svika eller anpassa oss till vad som just nu beskrivs som gångbart.

Jag vet att det inte är någon majoritet som vill ha en återgång till femtiotalets hemmafrusideal eller som tycker att kvinnor inte ska ha samma rättigheter som män. Däremot är det inte alla som klarar av att stå emot när debattklimatet hårdnar.

Därför är det glädjande att Mona Salin inte backar undan utan är tydlig med att hon är feminist. Politiken behöver både fler kvinnor och fler feminister.

Lasse Ohly

 

JOSEFIN BRINK

Nu har arbetarregeringen lagt ytterligare ett förslag som ska gynna kärntrupperna i Täby, Lidingö och Östermalm. 1,3 miljarder skattekronor per år ska vi nu ge till de stackare som har såna stora hus och så viktiga karriärer att de måste köpa hemhjälp för att lägga sina så kallade livspussel.

Vi snackar skattereduktion för hushållsnära tjänster (modern svenska för "Det är hopplöst att få tag i tillräckligt billigt tjänstefolk nu för tiden").

Skattereduktionen på hushållstjänster är inte den största skattesänkningen regeringen lanserat, men en av de mest ideologiskt tydliga.

Den ideologiska grunden ser ut då här:
1. Offentlig verksamhet är av ondo, privat är av godo.
2. De lågavlönades arbete är för dyrt.
3. Män ska inte befatta sig med hushållsarbete.

Vilket kan utvecklas så här:
1. Högern hävdar att det inte finns pengar till att lösa problemen med stress och underbemanning i vård, skola och omsorg. Däremot finns det gott om pengar för att lösa problem med stress i samband med städning av alltför stora villor och hämtning av barn till föräldrar som har fullt upp med karriären. Skattemedel har alltid en alternativ användning – det är en fråga om prioriteringar.

2. Det är redan idag helt lagligt att anlita någon för att städa, laga mat eller klippa gräs. Problemet är att de rika tycker att det kostar för mycket. Därför anlitar de ofta människor i beroendeställning (inte sällan asylsökande eller gömda flyktingar) utan att betala skatt och sociala avgifter för det. Det gjorde till exempel finansminister Anders Borg och före detta ministern Maria Borelius. De hade naturligtvis haft råd att betala vad det kostar att ha en anställd på rimliga villkor, men de tyckte inte att det var värt priset.

Eftersom regeringen inte direkt kan gå in och sänka lönerna måste de hitta en annan lösning för att få ner priserna så att de och deras kompisar kan få det de vill ha till ett pris de tycker är rimligt. Det är där skattereduktionen kommer in. En realapp från staten på en redan lågavlönad yrkesgrupp. Och så brukar de hävda att det är vi i vänstern som "nedvärderar" städning för att vi inte vill ha den här rabatten…

3. Att kvinnor tar ett betydligt större ansvar för det obetalda hemarbetet är ett faktum. Det gäller i alla samhällsklasser och i alla skeden i livet, även om det är tydligast under den period då det finns barn i hemmet. Lösningen på det problemet är ju att män helt enkelt kliver i och tar sin del av ansvaret. Men det skulle ju kräva omstruktureringar också på arbetsmarknaden och i socialförsäkringarna och en massa jobbiga grejer som skulle rubba maktbalansen i samhället.

Alltså väljer borgarna istället att göra det billigare för de välbärgade männen att köpa sig fria från städgnatet. Det gör även de fina fruarna gladare, som glatt kan putsa vidare på sina egna livsprojekt medan en annan kvinna tar plats bakom dammsugaren. På så sätt slipper man den jobbiga könskonflikten och omvandlar det hela bekvämt till en klassfråga: har du inte råd med hemhjälp, ja då får du gå där och gno efter jobbet.

En mer stötande användning av skattepengar får man leta efter. Vi befinner oss i ett läge där stora behov finns av fler anställda inom sjukvården, barn- och äldreomsorgen, skolan osv. I dessa verksamheter, som hårdbantades under 90-talet (efter den förra borgerliga regeringens totala ekonomiska haveri), är en majoritet av de anställda kvinnor. De förväntas utföra ett lika bra jobb som för femton år sedan då de var betydligt fler.

Eftersom de flesta förskollärare, barnskötare, undersköterskor, fritidspedagoger osv är personer som är engagerade och stolta yrkesmänniskor gör de allt de kan för att faktiskt göra det också. Men tillfredsställelsen i jobbet har sjunkit, och allt fler upplever att de saknar möjlighet att påverka sin arbetssituation. Det är en dokumenterat livsfarlig kombination, som också mycket riktigt har lett till att kvinnor i offentlig sektor är de allra hårdast drabbade av stressrelaterade sjukdomar och långa sjuksrivningar.

Vänsterpartiet drev i valrörelsen kravet att de stora offentliga överskotten borde användas till att investera just där: Anställ fler i barnomsorgen, sjukvården, äldreomsorgen, skolan osv, sa vi. Det är en bra investering i bättre välfärd för alla, men också i rimliga arbetsvillkor och minskad stress och ohälsa för de som jobbar där.

Vad sa borgarna då? "Nej, det går inte, för vi vill använda pengarna till att slopa skatten på våra förmögenheter, på våra höga löner och sedan rabattera lågavlönade kvinnors arbete så att vi och våra kompisar inte behöver betala så jävla dyrt för städningen." Nej, det sa de såklart inte. Men det är ju faktiskt precis vad de gör. I´s a wonderful world…

 

Västmanlands Partidistrikts Årsmöte

I år hade Sala äran att arrangera Distriktsårskonferensen. Den gick av stapeln lördagen den 17 mars på Sala Stadshotell och det blev en intressant tillställning med diskussioner och oväntade vändningar.

Dagen började med en trevlig inledning av Salas ordförande Börje Svensson som hälsade alla välkomna till Sala. Därefter vidtog sedvanliga årsmötesförhandlingar, bland det som väckte diskussioner kan nämnas distriktets verksamhetsberättelse och versamhetsplan.

                  Tanja Linderborg  Köping

 

 

                        Johan Lindahl Västerås

 

 

                        Lotta Högkvist Västerås

                       Kent Persson Norberg

 

Valberedningen presenterade sitt förslag och beklagade svårigheterna med att få fram namn till en distiktsstyrelese som skulle innebära att styrelsen har en balans mellan könen, en geografisk spridning över länet och representanter med invandrarbakgrund.  Det blev en del oväntade vändningar innan mötet till slut klubbade den nya styrelsen.

Vi kommer att presentera den nya distriktsstyrelsen här på hemsidan så småningom. Orförande även nästa år är Juha Rundgren från Norberg.

Sala passade även på att arrangera ett torgmöte med eldslukare och Elise Norberg från partistyrelsen. Tyvärr var det alldeles för blåsigt på torget för en eldslukare så vi fick snabbt planera om vårt program.

 

               Elise Norberg från Partistyrelsen

 

Börje och Elise pratade om Irak med anledning av 4-årsdagen av USA:s invasion och   Elise pratade även om kvinnors villkor under den nya borgeliga regeringen.

Under dagen tog vi även farväl av Heby partiförening som nu lämnar Västmanland och i fortsättningen hör till Uppland…… Vi kommer att sakna er Heby.Lycka till i fortsättningen!!!

 

           Karin Thorborg avtackar Heby, Leif och Mairee

Dagen avslutades med att Gruvfogden själv vandrade in i konferenssalen och efter lite förundrat småprat ledde församlingen i en mäktig Internationalen.