Beatrice i Svenska Dagbladet
I dagens SVD är Bra intervjuad om hur det är att vara ung politiker
I dagens SVD är Bra intervjuad om hur det är att vara ung politiker
I olika former av kulturyttringar möts människor. Det kan vara under den korta väntestunden i biljettkön till bion eller det kan vara under en årslång planering och genomförande av ett teaterprojekt i den lokala amatörteatergruppen.
Oavsett tid och plats sker någonting positivt när människor möts. Tankar far genom luften och idéer prövas och förkastas. Nya hugskott föds och gamla idéer rannsakas.
Ut ur den smältdegel som ett kulturprojekt utgör kan på så sätt många positiva små effekter uppstå. På senare tid har vi kunnat observera en korsbefruktning mellan olika kulturyttringar. Det började väl egentligen med diktuppläsning ombord på spårvagnarna i Göteborg? Sedan har vi fått uppleva både tävlingar i klassisk musik
(Sten Bromans kontrapunkt), europeisk schlagerfestival och nu senast utvecklad till en kombination av finsk monsterteater och hårdrock. Inom kyrkorna har psalm-toppen blivit en succé. På gym över hela världen har linedance och step-up i olika former bidragit till en bra korsbefruktning mellan musik, dans och motion.
Det är utifrån sådana här resonemang som samhällsvetarna med bestämdhet hävdar att kulturen är bra för samhällets tillväxt. En satsning på mer kultur i Västmanland skulle t.ex. bidra till länets attraktionskraft och därmed till inflyttning, nybyggnation, nyföretagande och nya jobb. Många och oväntade möten mellan människor inom kulturens ram leder således till en tillväxt i samhället. Nu vill inte jag se den tillväxt som gigantiska schlagertävlingar, Hultsfredsfestivaler eller Guns N Roses på Globen leder till. Detta handlar om kommersiella jättejippon som oftast kostar en massa pengar för konsumenten utan att egentligen skapa så mycket positiv tillväxt.
Särskilt positivt är det med kulturyttringar som innehåller element av motion och därmed leder till bättre folkhälsa. Jag gillar inte de nedlåtande synpunkterna från olympiaden i Turino som hävdade att ”curling är ett avancerat sällskapsspel”. Helt fel! Curling, schack, stångstörtning eller limbo, det är alla goda exempel på positiva kulturyttringar som leder till bättre folkhälsa och en massa viktiga möten mellan människor.
Jag har förresten hittat på en helt ny kulturyttring som jag funderar på att lansera. Jag kanske börjar med att ordna Salamästerskap redan i sommar. Man kan kalla den för ”miljöracing”. Deltagarna samlas på torget och vid startskottet får man uppgiften att under en timme samla så mycket skräp som möjligt genom att plocka från stadens gator och parker. Naturligtvis skall även denna kulturgärning vara drogfri. När sporten så småningom blir allt mer populär kan vi dela upp i olika klasser t.ex. ölburk damer 50-70 år eller glaskross herrar elit 20-35 år o.s.v.
Med de här raderna avslutar jag mitt lilla kåseri (också en kulturyttring!) med att önska deltagare och arrangörer i Poetry-slam i SM i Sala den här helgen några riktigt utvecklande och tillväxtbefrämjande dagar. Ha det så gott!
Må bäste estradpoet vinna!
Börje Svensson (av Uppsala Nya Tidning utnämnd till kulturarbetare på Fyristorg år 2004!)
Tel. 070-5423437
Riksdagen beslutar idag om höjda tak i sjuk- och föräldraförsäkringarna. Att höja taket är nödvändigt för att behålla det folkliga stödet för välfärdssystemet, och för att förhindra att de privata försäkringarna tar över, säger Ulla Hoffman, riksdagsledamot (v).
Höjningen av taket är den första sedan 1974, och berör 1,4 miljoner arbetande. Den som tjänar upp till 33 000 kronor i månaden blir från den 1 juli berättigad till 80 procents ersättning i händelse av sjukdom eller vid föräldraledighet.
– Vänsterpartiet har arbetat länge för att taken i sjukförsäkringen och föräldraförsäkringen ska höjas. Att det dröjt beror på att det fanns ett tillägg som sa: När ekonomin så tillåter. Nu tillåter ekonomin, säger Ulla Hoffman (v).
De borgerliga partierna var som väntat kritiska till reformen, något som Ulla Hoffman bestämt avfärdar:
– Om vi avstår från att höja taken riskerar vi att få ett Sverige där de sämst ställda är hänvisade till den allmänna försäkringen, medan de rika kan ta privata försäkringar för att skydda sin inkomst.
– Det är bara att läsa kartellens budgetmotion så står det klart att om de får styra så blir det försämringar för de som ofta är sjuka, menar Ulla Hoffman.
Alla taken i socialförsäkringarna höjs, med undantag för sjuk- och aktivitetsersättningen, det som tidigare kallades förtidspension.
– Det är en skam. Motståndet från socialdemokraterna och miljöpartiet var för starkt.
Ulla Hoffman understryker att vänsterpartiet inte kommer att släppa kravet på att taket i förtidspensioneringen också höjs på sikt.
– Vi återkommer, var så säkra på det.
Vår egen Beatrice Björkskog gästade Tvärsnytt som Veckans Måndagsgäst. Bea är ju som ni vet (hoppas vi) andra namn på (v) riksdaglista efter Kent Persson Norberg
Bea fick frågor om sitt engagemang och vilka frågor hon vill jobba för.
Vänsterpartiet i landstinget anser att det behövs en ny vårdbyggnad vid Centrallasarettet i Västerås. De gamla vårdavdelningarna har mer än 40 år på nacken, och håller inte måttet vad gäller hygien och arbetsmiljö.
Vänsterpartiet och socialdemokraterna har gemensamt bestämt sig. Det måste till en ny byggnad för vårdavdelningar i Västerås. Vårdrummen på Centrallasarettet har för små utrymmen för de hjälpmedel som används idag. Det för med sig svårigheter i omvårdnaden och har blivit ett arbetsmiljöproblem. Toalett och dusch finns i många fall i korridoren. Det innebär att smitta lätt kan spridas till andra patienter. Varje vinter får man erfarenhet av det när vinterkräksjukan härjar som mest, och hela avdelningar måste stängas.
Vårdavdelningarna kan inte heller modernisera sitt omvårdnadsarbete på det sätt som skulle behövas, eftersom lokalerna sätter en gräns för det.
Från början var det tänkt att en ny vårdbyggnad skulle placeras där gamla lasarettet idag ligger. Men så kom beslut om att det skulle bevaras, och planerna fick ändras helt. Idag planeras för en ny vårdbyggnad i närheten av akutmottagningen, där bassängen finns idag. Det nya huset blir 6, 7 el 8 våningar högt. I botten planeras rehabilitering, ny bassäng, och närsjukhus Västerås. Även ortopeden får kompletterande lokaler. Infektionskliniken flyttar in i vårdbyggnaden, efter modell som finns i Uppsala och Linköping.
I den nya byggnaden får alla patienter eget rum och toalett. Ett mindre vårdteam tar hand om 8 patienter, medan administrativ personal tar över mycket av pappersarbetet. Den patientnära vården kan förkorta vårdtiderna med ungefär en halv dag i genomsnitt. Många undrar var vattenträning i bassäng ska bedrivas under byggtiden. Det finns flera lösningar på det. Eriksborgs bassäng kan användas liksom korttidshyra i badhuset Kristiansborg.
Hittills har bara landstingsstyrelsen tagit beslut om inriktningen. Men ett intensivt arbete börjar nu för att planera detaljerna. Huset tar 3 år att bygga med start tidigast hösten 2007. Kostnaden är beräknad till 500 miljoner kr fördelat över fyra år. Exakt siffra presenteras inför beslut om projektering och byggstart. Denna investering är en av flera i länet som planeras under nästa mandatperiod.
Det kräver politiskt mod att ta svåra och långsiktiga beslut. Vänsterpartiet är stolta över att kunna medverka till att länssjukhuset i Västmanland moderniseras, att patienterna får en god vårdmiljö och att personalen får en bra arbetsmiljö.
Monika Wilander,
vice ordförande i landstingsstyrelsen
Svenskarna är ett utvandrande folk. Under folkkvandringstiden, 30-åriga kriget, svenskbyborna i Ukraina, amerikavågen, min hustrus 3 bröder i Australien, andelslägenhet i Spanien och i många andra sammanhang har vi svenskar sökt oss ett bättre liv någon annastans på den här planeten.
Orsakerna har varit olika men ett genomgående drag är ändå att det handlar om att söka lyckan i en annan miljö när det har blivit svårt att kämpa vidare under de tuffa villkor som råder på hemmaplan.
Första gången …
Första gången jag invandrade var 1993 till Tanzania i Afrika. Den sviktande honungsmarknaden i Sverige och behovet av att förbättra familjelivet när vi fick små barn var drivande krafter i mitt fall.
Vi kom till en härlig gemenskap i en afrikansk by med 10 familjer. Vi togs emot med öppna famnen och hela byn ställde upp med att städa vår tomt och vårt hus. Med gemensamma ansträngningar byggde männen i byn en lekplats bakom vårt hus.
Vi ställde naturligtvis upp för våra grannar med skjuts till bröllop och begravningar och min hustru tog emot svåra malariafall och plåstrade om skrapade barnknän m.m.
Jag skulle vilja påstå att vår integration i den nya gemenskapen blev lyckad. I umgänget med våra nya grannar lärde vi oss det nya språket, swahili, på mindre än 2 år. Vi smälte väl in i byn trots vår vita hudfärg. Speciellt barnen blev väldigt snabbt afrikaner.
Visst hände det att små konflikter blossade upp med vissa av grannarna och visst var vi ibland oroade över att de hade missförstått oss eller att vi inte hade uppfattat signaler på rätt sätt.
Men på det stora hela var det ett bra exempel på hur människor med helt olika bakgrund kan se varandras jämförbara fördelar och därmed tolerera de olika kulturernas avigsidor.
Våra grannar tyckte t.ex. att det var väldigt konstigt att vi hade hunden inomhus, att vi åt kons råmjölk och att våra barn fick vara uppkäftiga mot sina föräldrar utan att få stryk!
Hela familjen stortrivdes i Tanzania. Vi längtar ofta tillbaka dit. Vi ser tillbaka till de här 4 åren med stor tacksamhet till våra vänner som tog emot oss med öppen famn och bjöd på det lilla de hade trots fattigdom, torka och annan missär.
Andra gången …
Andra gången jag invandrade var 1997 när vi flyttade tillbaka till Sverige. Jag nekades kredit för att teckna telefonabbonemang. Vi fick ett halvt års karens för att få vanliga svenska sociala förmåner som sjukpenning och föräldrapenning.
Men det svåraste var nog egentligen att vara invandrare i sitt eget land. Jag ser människor på gatan som jag känner igen men dom hälsar inte. När jag kontaktar myndigheter upplever jag en känslokall och rå verklighet som är helt främmande från den afrikanska miljön.
Inte ens när vår son drabbades av en svår och kronisk blodsjukdom kunde jag se någon empati eller servicekänsla hos företrädare för våra välfärdsmyndigheter.
Den svenska livsstilen
Jag dras snabbt in i den svenska livsstilen. Jag springer från sammanträde till sammanträde och jag möter tusentals människor utan att lära känna dom i verkliga livet. Och värst av allt – ganska snabbt tappar jag min afrikanska livstil och blir en sån som dom jag kritiserar. Snälla nån! Tala om för mig när jag är opersonlig, självisk,
girig eller byråkratisk! Egentligen skulle jag vilja vara en generös,
öppen, jovialisk och medkännande svensk. Uppmuntra mig att återta lite av mitt globala ursprung!
Någonstans i mina gener finns det en smed från vallonien och en mattförsäljare från medelhavsområdet. Generna finns kvar men dom behöver lockas fram! Hjälp mig! Tillsammans kan vi använda vårt arvegods för att skapa ett bättre Sverige!
Börje Svensson, ordf.
Vänsterpartiet Sala
Tel. 070-5423437