artikel

Vår ordförande har ordet….

I mitt forra kåseri lovade jag lite mer positiva vibrationer. Det är enkelt
att ordna. Jag befinner mig nämligen just nu i Dar es Salaam i Tanzania. Jag
gor en förstudie till ett biodlingsprojekt in en liten by
som heter Kiwangwa. Men det ar en annan historia!

Jag sitter nu pa ett internetcafe i huvudstaden. Här finns gott om plats och
det kostar bara ca 3 kr for en timme att hålla kontakt med världen. Utanför
skiner solen hela dagarna. det är ca 33 gr i skuggan och minst 40 i solen.
Livet leker. Människor springer omkring varandra med allehanda varor och
ärenden som i en myllrande myrstack.

Utvecklingen har gott starkt framåt sedan jag var här förra gången 1997.
Globaliseringen har tagit fart. Den nyliberala världsordningen märks på
många sätt. Jag ser t.ex. en hel del graffitimålningar på plåtskjulen i
slummen. Det ar uppenbart att nya konstnärer föds i dessa kvarter av
vedervärdigt elände. Jag vet inte var dom har fått sprejburkarna ifrån men
budskapen ar ungefär lika obegripliga och färgranna här på en plåtvägg i TZ
som på ett VL-tag hemma i Västmanland.

Bara några få kvarter från slummen har det vuxit upp ett nytt tvåvåningshus.
På bottenvåningen kan man köpa franska bakverk i ett bageri, nyinkomna
snittblommor i en annan och fantastiskt vackra brudklänningar i en tredje.
Alla butikerna ar naturligtvis behagligt luftkonditionerade, ca + 18 gr!!!
Servicepersonalen är underbart vackra och behagligt angenämna att bli
betjänad av. For diskretionens skull ar rutorna svagt svartfärgade så att
insyn blir onödig.

Pa ovanvåningen behövs ingen diskretion. De stora flotta panoramarutorna
bjuder fritt pa insyn i ett av de mest fantastiska gym jag någonsin sett.
Där finns allehanda blankande maskiner for motionstörstande moderna
människor. Det måste ha kostat ägaren en förmögenhet att importera dessa
konstgjorda rostfria apparater for kroppsligt valmående?

Från gymsalen har man en fantastisk utsikt over gatan nedanför och
omgivningarna. Dar stretar unga grabbar framåt med cykeln lastad med tre
20-liters dunkar med vatten, på andra hallet drar en gammal seg man ett
jättelass med vattenmeloner eller ananasfrukt till marknaden. En kvinna
gungar forbi i kläder så tajta att man tror de ska spricka när som helst.
”Jag ar prostituerad men frisk och tar endast emot rika kunder” kunde det
stå på hennes visitkort? En annan kvinna sitter i skuggan av den skinande
byggnaden med två små barn kring benen. Kryckorna ligger strax bredvid. Hon
tigger men har redan fått ihop flera små mynt i skålen mellan benen.

Tvärs över vägen säljer en flicka telefonkort i en kiosk som är ca 60×60 cm.
Väldigt många har skaffat sig mobiltelefon även har. Bilen jag färdas med är
också sval och luftkonditionerad. Chauffören kommeneterar gymsalen: Dom
betalar att få svettas nar vi andra betalar for att få känna oss svala!
Det var väl ändå ett positivt sätt att se på tillvaron? Låt oss alla bli
lyckliga efter bästa förmåga. Att den som har skall givas ännu mera lycka! Att
den som inte har skall man få leva och finnas till vid sidan av anda. Lycka
är ända bara ett relativt begrepp! eller hur?

I morgon skall jag ut till kusten pa Zanzibar. Jag ska se ut over havet och
tänka pa Thailand pa andra sidan. Dar har man redan återuppbyggt paradiset
efter Tsunamikatastrofen. Undra om det finns luftkonditionerade gym pa andra
våningen i blänkande hus där också? I sa fall är väl globalsieringen total?
eller ?????

Borje Svensson, alias ”Baba Lotta”

Kopiera länk