Den gångna natten drömde jag en konstig dröm.
Var det en sann dröm eller hjärnspöke orsakat av den allmänna stressen i dessa bråda juletider?
Döm själv!
Den hände sig vid den tiden ………. att ett ungt par från Kol-Pelle i Möklinta socken begav sig ut på vägarna i en gammal rostig Opel Corsa. Bilens färg var egentligen röd men det syntes nästan inte i det slaskiga snögloppet. Snöflingorna studsade stora som COOP´s blåvita majsflingor mot vindrutan. Bilen slirade i snömodden och strålkastarna nådde bara ett fåtal meter framför bilen. Den unga kvinnan i baksätet kved. Vi kan kalla henne Maja. Hon hade en ”bulle i ugnen” som det stod på löpsedeln häromdagen. Vid Saladamm gick vattnet och Maja jämrade sig ännu mer. Den blivande fadern Jonte, greppade hårt med vitnande knogar om ratten. Bilen hostade till. Han tittade på bensinmätaren. Den blinkade rött. Retligt att pengarna skulle vara slut just till jul och just när paret väntade sin förstfödde. Vid Väsby bommar blinkade det rött. Jonte bromsade in och slog för säkerhets skull ifrån motorn just som ett långt och mörklagt godståg sakta skramlade förbi i riktning mot Oxelösund. Startmotorn knorrade och bilen startade en sista gång. Efter några sista ryckningar rullade Corsan sakta in på SJ´s folktomma långtidsparkering. Jonte hoppade ur och rusade över till hotellet på andra sidan gatan. Nu var det bråttom. Den älskade sambons värkar kom med bara 3 minuters mellanrum. På hotellets dörr mötte honom ett litet meddelande: – Hotellet är stängt p.g.a. semester. Välkommen tillbaka igen den 9 januari! Han rundade just bilen och höll på att krocka med en man med ficklampa som lyste in i bilens baksäte. Ficklampan bländade och han anade bara en stor mörk pälsmössa och en grön reflexväst. – Har ni problem? Jag har bensin! – Det är så många småtjuvar som slangar bensin här så jag brukar alltid ha en dunk i beredskap om någon behöver hjälp. Öppna så ska ni få ett par liter! Bilen startade igen och paret hann knappt tacka den okände mannen innan de for ut på Väsbygatan igen och rundade den lilla sovande staden. Det var dagen före julafton och alla var trötta efter en jäktig vecka med många julbestyr, städning, granhuggning och en och annan fredagsgrogg i de varma och ombonade hemmen. Gatorna var folktomma. Vid Statoil-rondellen fick de dock stanna för en hop ungdomar klädda i tomteluvor på väg hem mot Kungsängen. De unga hade ölflaskor i händerna, stöttade sig mot varandra och sjöng ”Hejtomtegubbar” så det ekade mellan husväggarna. Framme vid Stadshotellet var den blivande modern alldeles röd i nyllet, dock inte av julglädje utan av ansträngning. Jonte hoppade ur bilen ännu en gång och sprang in i Stadshotellets entré. Men kom snart ut igen. Två stora stöddiga och uniformerade vakter motade ut honom stadigt men bestämt. Den förtvivlade och desperate Jonte vände sig åter mot Corsan och fick då till sin fasa se en mörkklädd man som stod böjd in över sätet och ner över bilens baksäte där Maja halvlåg. – Nej inte detta också, ropade Jonte och rusade fram mot den mörkklädda och kopplade en rejäl brottar-sving om dennes midja. – Nä släpp mig, ropade denne och föste lätt undan Jonte med armen samtidigt som han rätade på sig. – Jag är läkare. Det här ser inte bra ut. Det tycks gå väldigt fort. – Nu är goda råd dyra! Läkaren ringde ett kort telefonsamtal på mobilen. – Kom! Backa upp bilen emot Pingstkyrkans port. det kommer en sjuksköterska som har nyckel hit. – Din hustru måste in under tak och vi behöver värme och vatten. Några minuter senare kommer Landstingets gråa Ford Focus och rullar fram till kyrkan. En kvinna småspringer fram till kyrkans port och låser upp. Redan när den kvidande flickan stöttad av de två männen tar sig in i den torra och sköna kyrkosalen har sköterskan bäddat i en hörna med några filtar och ställt fram en diskbalja med ljummet vatten och några handdukar. Fem minuter senare ljuder ljuva barnskrik genom kyrkosalen. Det blev en välskapt flicka. Klockan har passerat midnatt nu. Det är julafton. Men det märker inte det lyckliga paret när de sitter där i det svaga skenet i hörnet av kyrkan och känner det lilla lindade knytet mot Majas barm. Runt dem samlas efter hand en märklig skara. Det är en läkare, en sjuksköterska, en kyrkvaktmästare och en taxichaufför. Vakterna vid Stadshotellet entré märker ingenting av den magiska stämningen inne i kyrkan. De har fullt upp med att hålla några halvfulla män borta från entrén samtidigt som de försöker att mota ut ett par störiga och överförfriskade ungtuppar. ……………………………………………………………………………………… Ungefär här vaknar jag ur min dröm. Skönt att Allehanda inte utkommer i morgon tänker jag. Man läser så mycket eländiga historier om det som händer hela tiden i vår lilla stad. Vad skönt att få behålla en dröm med lyckligt slut i tankarna en stund till ……… Drömmen handlar om ett Sala någon gång i framtiden där människor bryr sig om varandra. Ett Sala där alla får plats. Ett Sala som alltid är öppet och välkomnande för dem som behöver hjälp. Ett Sala som fungerar så att vi alla kan trivas och känna oss trygga varje dag året runt – även på julafton!!! En riktigt God Jul för alla önskar Börje Svensson, ordf. Öja Tel. 0224-18055 eller 070-5423437

Uppdaterades: 21 feb 2023