Vi i Vänsterpartiet ser med oro inför framtiden. Inte bara för Salas medborgares del, utan även för alla medborgare i Sverige. Vi vet att alliansens politik inte kommer att leda till en bra utveckling för alla, utan enbart för ett fåtal.

Jag och Vänsterpartiet står på den ena sidan tillsammans med socialdemokrater och i många fall även miljöpartister. På andra sidan står alliansen och jag kan inte annat än att beklaga att det var ni som vann valet. Det är klart att jag och Vänsterpartiet är besvikna, konstigt vore väl annars. Jag kan inte annat än att erkänna att vi misslyckats med att nå ut med vår politik. Min analys över valresultatet var att ni var bättre på detta än oss, dock inte att er politik för den skull är bättre. Vi tror på vår politik och den andel medborgare som vi nådde ut till och som delar vår politiska uppfattning och röstade på oss i valet kommer vi att göra vårt bästa för att företräda.

Vänsterpartiet vet att den offentliga sektorn är den bästa motorn i utvecklingen för ett solidariskt samhälle. Att omvandla utgifter för arbetslöshet till jobb är en vinst för hela samhället.

Vi vet att satsningar inom miljöområdet kommer att generera fler arbetstillfällen och framförallt bidra till en framtid för vår planet. Vänsterpartiet kommer att driva på hårt för att nå de nationella miljömålen. Vi ser nu framförallt fram emot satsningarna på att minska kommunens klimatpåverkan genom att göra Sala oberoende av fossila bränslen. Därför är vi självklart djupt oroade över den borgerliga regeringens förslag att skrota klimatinvesteringsprogrammet som gör det möjligt att få igång detta arbete.

Vänsterpartiet kommer inte att sätta sig ner och vara nöjda med det resultat som vi idag uppnått inom en rad politiska områden. Så länge som kvinnor fortfarande har lägre lön än män. Så länge som arbetsgivare sorterar bort sökande på grund av utländskt klingande namn. Så länge som offentliga lokaler inte är tillgängliga för alla, så länge som du blir nekad att komma in på krogen för att du är homo, bi eller transsexuell, så länge som, jag kan fortsätta i all oändlighet, men vårt mål är att alla ska bli behandlade lika oavsett hudfärg, kön, sexuell läggning, handikapp, eller hur rika föräldrar du föddes med you name it! Alla är vi människor och skall ha samma rättigheter det är en självklarhet för mig och för Vänsterpartiet.     

Förra onsdagen, en dryg vecka innan mitt första kommunfullmäktigemöte för den här mandatperioden damp handlingarna ner i brevlådan. Eller mer fylldes brevlådan upp till bredden av cirka ett kilo papper. Jag har haft tur, jag har nämligen haft privilegiet att få vara med på budgetberedning. Jag kunde dock inte låta bli att fundera över hur alla de nya ledamöterna som fått samma kilo papper skulle ha reagerat inför sitt första kommunfullmäktigemöte. Är det rimligt att vara fritidspolitiker idag? Skulle jag om jag inte haft månader på mig att läsa denna lunta med ett kilo papper haft möjlighet att läsa detta material på min fritid, och samtidigt haft ett familjeliv och tid för en söndagspromenad? Skulle det ha varit möjligt att läsa handlingarna och förstå dem om jag inte hade svenska som modersmål? Hade det varit möjligt att hinna få svar på alla de frågor som man skulle ha innan torsdagen om man arbetat dagtid? Är det överhuvudtaget rimligt att vara fritidspolitiker idag? Det är flertalet som hävdar att det inte är möjligt, framförallt inte om man ska vara ordförande i styrelser och nämnder. Vi i Vänsterpartiet menar att man istället för att skapa fler yrkespolitiker måste se över den politiska verkligheten. Vi kanske inte kan ändra det politiska systemet över en natt här i Sala, men vi kan kräva att handlingarna skall vara lättlästa och begripliga och i rimligt omfång. Det är inte rimligt att klara av att läsa, förstå och sätta sig in i ett kilo handlingar på 8 dagar som fritidspolitiker. Det borde vara orimligt även för dom som är erfarna politiker, om man tar sitt förtroendeuppdrag på allvar.   

I årets budgetförslag från Vänsterpartiet har vi koncentrerat oss på de nämnder som vi anser är viktigast att prioritera i nuläget. Vi ser att det är dags att efter år av besparingar satsa på barn och utbildning och vård och omsorg. Det är inte enbart önskvärt utan nödvändigt.

Genom den nya regeringens politik kommer utgifterna inom vård och omsorg att öka markant med omedelbar verkan. Antalet personer i behov av försörjningsstöd riskerar att öka på grund av försämringar för dom som idag står utanför arbetsmarknaden. Valfriheten inom vård och omsorg ska enligt alliansen öka, på vilket sätt och på vems bekostnad? Genom att privatisera och öka valmöjligheterna inom denna del av offentliga sektorn kommer de som har möjlighet att sätta sig in i de olika alternativen kanske få det lite bättre, de som har råd att betala lite extra får mer. De som inte har råd att betala extra, de som inte har möjlighet att själva sätta sig in i eller har stöd av anhöriga att göra detta riskerar att hamna på sidan av. De som arbetar inom vård och omsorg som idag lockas att starta eget riskerar att bli tvungna att sänka sina löner, att gå med på försämringar i arbetsrätten och inte veta hur länge de har jobbet kvar eftersom de med största sannolikhet kommer att konkurreras ut av stora företag som kan pressa priset på sina tjänster. Visst vore det bra med en större valfrihet för brukarna, och visst vore det bra om personalen i kommunen kände att de hade inflytande och makt över sin arbetssituation. Vänsterpartiet vet att det är möjligt att skapa detta även i kommunal regi. Genom att satsa på våra anställda så kan vi skapa en god arbetsmiljö, en demokratisk arbetsplats och en kvalité i verksamheten som kommer alla till del, och inte enbart ett fåtal. De pengar som vi i vårt förslag vill skjuta till är nödvändiga för att inte vård och omsorg ska bli tvingade att genomföra ytterligare besparingar.

Länge har vi krävt mindre barngrupper, inte bara i förskolan utan även i skolan. Nu, när elevantalet av sig självt minskar menar man att det är okej att minska grupperna. Personalstyrkan kan minskas utan att det märks i statistiken för antalet personal per elevantal. Vi tycker att det får vara nog med besparingar på de unga. För att utveckla förskolan, grundskolan och gymnasiet så måste vi ta ett helhetsgrepp om utbildningen och förändra verksamheten så att den svarar upp till elevers och föräldrars förväntningar. Vi ser att det är viktigt att alla barn har rätt till samma utbildning oavsett bakgrund. Stödet i skolan ska vara tillräckligt och studieresultaten ska inte vara beroende av om man har föräldrar som kan hjälpa till med läxläsning eller inte. Vi kommer konsekvent att säga nej till friskolor i Sala eftersom vi vill satsa resurser på att utveckla de kommunala skolorna. Vi tror att det finns plats för pedagogiska alternativ och frihet för skolorna att göra ämnesinriktningar. Vi vet att när personal, elever och föräldrar känner sig delaktiga i utbildningen och verksamheten så syns det genom minskad sjukfrånvaro och förbättrade studieresultat.

Jag tillsammans med Vänsterpartiet ser trots allt framemot de kommande åren i kommunfullmäktige i Sala. Vi gör det eftersom vi vet att en aktiv och hård oppositionspolitik kommer att ge utslag. Vi vet att alternativet att vara en tystlåten opposition skulle förvärra situationen för Salaborna. Därför, kära åhörare kommer det här inte vara sista gången ni kommer att få höra min, och andra Vänsterpartisters stämma från denna talarstol, vi vet att vi gör skillnad!

Tack för er tid!

Kommunfullmäktiges ålderman Karl-Axel Ekebom (s) öppnade det första fullmäktigemötet med de nyvalda ledamöterna för denna mandatperiod.

Till kommunfullmäktiges ordförande valdes Tryggwe Lindman (m), förste vice ordförande Christer Eriksson (c) och till andre vice ordförande valdes Maila Pettersson (c).

Efter val av valberedning där vi fick föra förhandlingar under punkten med sossarna eftersom både vi och dom inte hade koll på att oppositionen endast hade en ordinarie och en ersättare i valberedningen att tillsätta. Vi i Vänsterpartiet hade enats om att föreslå Joachim Nordlund till valberedningen, han är numera vald till ersättare till socialdemokraternas nye gruppledare Måns Gustafsson som även är (s) ledamot i kommunfullmäktiges valberedning.

---

---

Inga anmälningsärenden hade inkommit däremot hade det redan kommit två avsägelser, en från folkpartiet liberalerna, Maria Sandberg, och en från kristdemokraterna, Yvonne Lennartsson. Dessa två var ersättare till ledamöter i fullmäktige. Det hade inte kommit in någon avsägelse från Mattias Axelsson från Sverigedemokraterna, hans stol stock dock tom under hela mötet. Glada var vi faktiskt över detta eftersom han blivit placerad bredvid oss, vilket vi från Vänsterpartiet kändes högst opassande eftersom vi har den traditionen att de som hör till högerblocket sitter på höger sida sett från ordförandes stol och partierna på i vänsterblocket sitter till vänster. Oavsett om SD tillhör borgarnas allians eller inte så borde de känna sig lika obekväma som oss vid placeringen.

Inledningen av punkten budget 2007 och verksamhetsplan för 2008-2009 bestod i en fem minuters allmän politiskt anförande från närvarande partier. Det anförande som Beatrice Björkskog höll finns under dokument om ni önskar läsa hela texten.

Vidare så uteblev debatten nästan helt under dagen. Både (s) och vi gjorde tappra försök för att få igång en debatt men alliansen hade tydligen förberett sig noggrant för att inte misslyckas i att utåt sett verka enade.

Efter att det hela var genomklubbat och klart så togs byggenhetens nya taxa för sin verksamhet vid bygg och miljönämnden. Det är ingen av oss vanliga dödliga som förstår sig på hur man räknar ut taxan över huvudtaget men det är tydligen lätt för de invigda. Här är ett ytterligare exempel på hur orimligt det politiska systemet är. Hur är det möjligt att vi som är förtroendevalda ska kunna fatta beslut och i slutändan hållas ansvariga när det inte finns någon som förstår dokumenten utom de byggnadsingenjörer som arbetar med taxan dagligen?

Sammanträdesdagar för kommunfullmäktige hittar ni på Sala kommuns hemsida. Se till att speciellt boka in de gånger som det är allmänhetens frågestund! Vi ses där!

De motioner och medborgarförslag som inkommit till kommunfullmäktige var dels ett medborgarförslag från Nils Erlandsson som handlade om svårigheterna för speciellt rullstolsburna att ta sig fram på ett trafiksäkert sätt i centrum Ytterligare ett medborgarförslag hade kommit in och det var undertecknat av före detta Tallbacken 3,s personal. De är mycket besvikna över att deras verksamhet som innehöll vård i livets slutskede inte finns kvar i samma utsträckning idag. De önskar att få en dialog med politiker i vård och omsorg, att den samlade kompetens som finns på detta område i Sala kommun tas tillvara, att samverkan mellan personalen och A-H teamet bibehålls samt att de får möjlighet till en kompetensöverföring till nya medarbetare inom denna vårdsektor.

Måns Gustafsson läste även upp en motion som han själv, Pia Nilsson samt Tommy Johansson alla (s). Denna motion handlande om att se över och utvärdera allmänhetens frågestund samt möjligheten att lämna medborgarförslag. De såg att dessa aktiviteter inte utnyttjades till fullo av Salas medborgare och efterlyset en analys huruvida det berodde på en ovilja från medborgarna eller om det kanske handlade om att man drog sig för att använda dessa former av kommunikation med politiker av andra skäl. Detta ville de att demokratiberedningen ska titta närmare på.

Mötet avslutades alltså redan 16.00 och för min egen del så kändes det lite tråkigt eftersom jag hade sett framemot livliga och sakliga debatter. Istället så dog det mesta ut redan innan man nått talarstolen.

Med vänliga hälsningar

/Beatrice Björkskog

Oppositionsledare Vänsterpartiet   

Industrins kraftbolag, Bas-el, vill satsa 100 miljarder på två nya kärnkraftverk. Vänsterpartiet anser att en utbyggnad av kärnkraften är utesluten.
– Vi har förståelse för basindustrins behov av el, men elpriserna kommer inte att bli lägre, därför måste hela samhället spara el och använda förnybar energi, säger Kent Persson, riksdagsledamot (v).

 Vänsterpartiet anser att satsningar på energiomställning och förnyelsebar energi är bra eftersom det både gynnar miljön och skapar nya jobb. En kartläggning som vänsterpartiet har gjort bland sex branschorganisationer visar att satsningarna på förnybar energi kan leda till 168 500 nya arbetstillfällen fram till år 2020. – Det skulle vara oansvarigt mot kommande generationer att bygga fast oss i ett beroende av uranet som är en ändlig naturresurs. Basindustrins förslag är inte långsiktigt hållbart och löser inte deras problem. De borde ställa sig i spetsen för satsningar på förnybara energikällor, säger Kent Persson.

Nyvalda fullmäktige samlades redan i morse för att börja debattera nästa års budget för Sala kommun.

Mötet var klart på rekrodtid – redan kl 16.00. debatten blev tidvis ganska tam och de enda förändringarna i förhållande till den borgerliga majoritetens förslag var att Vård- och Omsorgsnämnden fick 3 milj kr extra för att kunna klara de nya reglerna för personalens arbetstider (nytt EU-direktiv!) och för att kunna ta ett extra ansvar för den psykiatriska omsorgen.

Beatrice Björskog anförde vänsterpartiets budgetalternativ, vilket som vanligt lämnades utan bifall! det blev således inga extra pengar för att t.ex. satsa på personalen inom äldromsorgen, satsa på demensvård, särskild vård av utåtagernade eller för att få till det länge efterfrågade Hospiset för vård i livets slut i Sala.

Nu fortsätter förberedelserna för nästa fullmäktige den 14 december. Då ska alla uppdrag inom Sala kommun födelas för de närmaste 4 åren. Bland de 4 borgerliga partierna lär uppdragen redan vara fördelade. Nu återstår att se om förhandlingarna mellan vänsterpartiet och socialdemokraterna även kan leda till en bra överenskommelse så att vi får en bra representation i Sala trots att antalet politiska uppdrag dras ner ordentligt?

En förutsättning för verklig domokrati är att "ALLA SKA VA MED"!!!

Om en förändrad flyktingpolitik ska bli verklighet krävs en politiskt bred rörelse. Därför frågar vi oss vart tog ni vägen? skriver Kalle Larsson och Ulla Hoffman i en debattartikel i GöteborgsPosten, på dagen ett år efter att den tillfälliga asyllagen trädde i kraft.

 Idag på årsdagen av den tillfälliga asyllagens införande är det dags att summera och blicka framåt. Upprinnelsen till lagen var kampanjen för en generell flyktingamnesti. Tvärs över det politiska fältet, med en uppslutning av kyrkor, flyktingorganisationer och en mängd andra ordnades manifestationer, uppvaktningar, politikerutfrågningar och kyrkkaffe. Påskuppropet fick över 160 000 människor att med sina namnteckningar kräva en i grunden förändrad flyktingpolitik.

Lagen som vänsterpartiet och miljöpartiet tvingade fram var ingen flyktingamnesti och många av oss är besvikna över att 13 000 personer fått avslag. Det har i åtskilliga fall dessutom skett i strid med intentionerna bakom lagen, bland annat genom en orimligt hård bedömning av de personer som inte har barn i Sverige.

Samtidigt gav lagen upprättelse och uppehållstillstånd till över 17 000 personer som annars skulle ha levt i ovisshet och otrygghet i Sverige under många år och riskerat att skickas tillbaka till det land man tvingats lämna. Vi välkomnar var och en av dem som nu får möjligheten att bygga en framtid i Sverige och kräver tillsammans rätten till arbete, bostad och utbildning på lika villkor för att häva segregationen.

Skyfflades undan
Men vad hände sen med den politiska uppslutningen för en human flyktingpolitik? Frågan skyfflades undan av de flesta partier i valrörelsen, men de tre flyktingvänliga borgerliga partierna c, fp och kd gav vid flera tillfällen besked om att man fortfarande kämpade för en generell flyktingamnesti. Det står nu efter valet dock klart att inget av de borgerliga partierna längre kräver flyktingamnesti. Det är tyvärr ingen tillfällighet. Vi tillfrågade dessa tre partier om de ville underteckna en tvärpolitisk motion för amnesti, men inget av partierna var berett att göra det.

Detta är inte heller det enda exemplet på hur dessa partier lagt kraven från påskuppropet på hyllan under den inledande delen av regeringsarbetet. Att de släppt fram en moderat till posten som migrationsminister är oroväckande och Tobias Billström har också under sin första månad som minister bekräftat den tidigare hårda politiken. Han har bland annat låtit den hårt kritiserade utredaren av apatiska barn Marie Hässle sitta kvar och förespråkat svenska "trupper" vid EU’s yttre gräns för att förhindra flyktingar att få sin konventionsfästa rätt att söka asyl tillgodosedd.

Allt medan de andra regeringspartierna tycks upptagna med att besätta andra maktpositioner.

Klandervärt
Det är i sammanhanget betydligt mindre klandervärt men ändå noterbart att inte ens miljöpartiet gör några beräkningar alls i sin budgetmotion av amnestins ekonomiska konsekvenser. Självfallet betyder inte det att partiet övergett kravet. Man motionerar om det som tidigare, men det tycks inte tillräckligt viktigt för att få plats i den egna budgeten. Tyvärr verkar miljöpartiet också vilja förena sig med de borgerliga i vad som i bästa fall måste betraktas som ett stickspår i kampen för en human flyktingpolitik.

Arbetskraftsinvandring till Sverige har vänsterpartiet länge förespråkat. Men ingen skall utsättas för arbetsgivares godtycke. Vi vill därför se en generell politik för full sysselsättning i kombination med ett system som ger permanenta tillstånd och garantier för lika lön och rättigheter också i praktiken.

Med tillfälliga tillstånd sätts istället press på den invandrade att acceptera lägre lön och sämre villkor, vilket gagnar varken infödd eller invandrad. Om man blandar samman arbetskraftsinvandring med asylrätt genom att förespråka "spårbyte" mellan systemen riskerar man att underminera hela den asylrätt man påstår sig värna.

God argumentation
Den snävtänkande kan förledas att tro att vi gläds åt en utveckling där vänsterpartiet kan framstå som det enda parti som på allvar driver en generell flyktingamnesti med stöd i riktiga beräkningar och god argumentation. Men vi är väl medvetna om att om en förändrad flyktingpolitik skall kunna bli verklighet krävs en politiskt bred och mycket aktiv rörelse. Därför frågar vi oss; vart tog ni vägen, flyktingvänner?

Vi vägrar tro att borgerliga partier cyniskt använt flyktingars utsatthet som en hävstång mot den socialdemokratiska regeringen för att sedan i regeringsställning under tystnad acceptera samma politiska riktning. Vi förutsätter att det inte i något av de flyktingvänliga partierna bara har handlat om att enskilda personer brunnit för flyktingars rättigheter, utan att övertygelsen går djupare än så.

Vi vill påminna om Påskuppropets plattform:

• Vi sörjer över att barns bästa inte ges prioritet vid beslut om uppehållstillstånd i vårt land
• Vi välkomnar ett domstolsförfarande som ge r asylsökande ökad rättsäkerhet
• Vi uppmanar den svenska regeringen att inför ett nytt domstolsförfarande ge "amnesti" åt alla dem som vägrats asyl i vårt land
• Vi kräver att rätten till asyl återupprättas och utvidgas på ett sätt som är värdigt ett humant rättssamhälle

Dessa krav äger alltjämnt sin fulla giltighet. Murarna runt fästning Europa byggs allt högre, och människor avvisas fortfarande från Sverige i strid med internationella konventioner. Politiskt aktiva avvisas till länder där man riskerar förföljelse och tortyr, frihetskämpar till de diktaturer man bekämpat, vapenvägrare till de militärregimer man vägrat försvara och homosexuella sänds tillbaka trots risk för dödsstraff.

Vi vill återuppväcka den tvärpolitiska rörelse som gjorde den tillfälliga lagen möjlig och ta strid för det vi gemensamt ville: För upprättelse och uppehållstillstånd.

Ulla Hoffmann
f d riksdagsledamot (v)

Kalle Larsson
riksdagsledamot (v)

Regeringen planerar att skrota hela det svenska klimatinvesteringsprogrammet Klimpen. Alla miljövänner uppmanas att protestera mot nedläggningen, som går stick i stäv med miljöministerns vackra ord om att det är dags att ”starta klimatarbetet nu”.

Det är fortfarande möjligt att påverka hur stora effekterna av klimatförändringarna blir och hur snabbt de kommer. För att minska utsläppen av växthusgaser måste varje individ göra medvetna val, men framför allt krävs en rad snabba politiska åtgärder.

Klimpen har visat sig vara en sådan mycket effektiv åtgärd. Klimpen infördes 2003 och är ett program för att stödja långsiktiga satsningar som minskar växthuseffekten. Det kan handla om att bygga ut fjärrvärme, röta avfall till biogas, övergå till biobränsle, energieffektivisera eller informera om klimatfrågan.

Klimpen ger resultat. Tack vare Klimpen har vi varje år kunnat spara samma energimängd som 30 000 villor förbrukar. Det har inneburit att vi kunnat minska utsläppen av växthusgaser med samma mängd som 70 000 bilar släpper ut tillsammans.

Många kommuner vill arbeta mot klimatförändringarna och har sökt Klimpbidrag, men fått nej för att pengarna inte räcker. Därför behöver Klimpen växa ännu mer.

Ändå planerar regeringen att lägga ner Klimpen. I budgeten finns inget anslag till Klimpen efter 2008. Det är ett hårt slag mot den lyckade kamp mot klimatförändringarna som just börjat.

Därför har vänsterpartiet tagit initiativet till en namninsamling till försvar för Klimpen.

Skriv under uppropet mot regeringens nedläggning av Klimpen här!